"jante lagen" och tidsperspektiv

"Jag kan inte..."

Ar det inte ganska vanligt att du hor folk som inte tror pa sig sjalva? Manga ganger tror jag bara att det ar ett satt att utrycka sig.
Manga ganger kanske det ar viljan det ar fel pa, inte tron pa sig sjalv. Jag hoppas och vill verkligen tro det iallfall, om inte fallet ar sa, da ar manskligheten skrammande kapp ratt :)



Hur som haver.

Igar (tisdag) gick fortare an nagon annan tisdag, manga ganger forsoker jag klura varfor vissa dagar/moment/perioder uppfattas snabbare an andra.
Jag har tva teorier;
 
1. Delen av det hela. Det jag menar ar, hur stor del del A ar av hela ditt liv. Lat oss ta sommarlov som tillexempel. Grundskolans sommarlov kandes helt sinnesjukt langa. Tanken att det skulle ta slut fanns inte. Dagen du gick pa sommarlov brydde iallfall inte jag mig om nar det var dags att komma tillbaka, det var en tid bortom all plannering.
Men att 3 manader av mitt totalt levda liv var inte sa stor. 15 ar blir 170 manader. Dvs att mitt sommarlov var alltsa tre stycken hundrasjuttiodelar. Jamfor det med 3 manader idag, det blir nastan tre stycken trehundrafyrtiondelar. Alltsa dubbelt sa lite, en brakdel. Forstar ni hur jag tanker?



2. En annan teori ar, hjarnans aktivitet. Hur sysselsatt du ar. Tidens uppfattning satts i perriferrin. Det har ar nog det vanligaste. Nar manniskan gor nagot som stimulerar han/hon blir tiden en "bisyssla" av det hela. Vilket oftast bara loper paralellt i bakgrunden med stundens alla andra aktiviteter. Hmm.

Svart att skriva om sant har. Far nog ga tillbaka och revidera.

Pa aterseende!