Godmorgon till er läsare som har hängt i här efter dessa helger och ledighet!
Frånvaron när det kommer till information gällande Daniels resa ligger i egna resor (bokstavligen). Jag har varit ute och rest i tre veckor. Slickat grädden av några av de trevligaste resmålet jag vet av. Las Vegas, Los Angeles, Hawaii. Självklart blev det några stopp på vägen som var mindre plannerade. Typ Paris och Amsterdam. Säkert trevliga städer att vara i, om du inte är tvingad/fast där!
Hur som haver. Denna episod i bloggen ska inte handla om mig, eller mina resor. Jag går direkt tillbaka till ämnet! Daniels väg till ett normalt liv/vikt!
Med en knapphänding kontakt under de senaste tre veckorna tycker jag att vi båda har skött oss hyffsat. Daniel har haft tre tuffa helgdagar som det krävs ett starkt pannben för att stå emot alla frestelser som vår sjukt bizarra (när det kommer till matkultur) vardag erbjuder. Jul, nyår och Trettonhelgen.
På listan att förtära står det socker och alkohol. Det som jusst nu är Ds största faror. Att under en längre tid, vara beroende av ngt, för att sedan arbeta hårt för att bli av med, då är inte lätt att få det upptryckt i nyllen av vår accepterade vardag. Lite som en fd alkolist blir bjuden på en whiskey mässa på en Ålandsbåt. Det fungerar bara inte!
Hur som haver. Invägningarna fungerar toppen. Fortfarande varje söndag är det som gäller. Här kommer det senaste uppdateringar,
Jag får hela tiden nya bilder av Daniel som både håller honom och mig vid liv. Dessa långa projekt kan lätt falla ur/ "fada" iväg/ rinna ut i sanden när en viss progression har uppnåtts! Det är viktigt att med bådas engagemang hålla gnistan vid liv och inte låta människan nöja sig med dessa mindre framsteg som vi lätt kan kännna oss bekvämma med. Utan att verkligen löpa linan ut och gå hela vägen till mål.
Söndagens invägning blev hamnade på 117.8 kg. Nu börjar vi verkligen närma oss en av mina tänkta första målstolpar. -20kg. Det har vi alltså gjort på ca 9 veckor.
Ha då i åtanke att Daniel varken har lidit, offrat eller varit hungrig i denna period. Heller Inte strukturerat om hela livet för att gå ner i vikt.
Dessa tio veckor har vi endast reglerat kostens typ och mängd. Vi har aktiviverat en hormon utsöndring i kroppen som tillfredställer behov och mättnadskänsla. Satt igång produktionen för posivitva hormoner som har så många fler positiva hälsoeffekter än bara normalisering av vikt. I och med det blir det en domino effekt av allt och hela konceptet fungerar!
Oj det där blev rörigt. Jag sammanfattar;
Daniel har alltså sedan Farsdag, den 9 November 2014 utan att utföra några typer av tv-shops metoder/märkesdieter gått ifrån 135.1kg till 117.8. Vilket resulterar i en loss på 17.3kg!
Jag själv är mäkta imponerad och tillsammans med bådas engagemang kommer vi att fortsätta arbeta hårt och göra oss beredda för mer kvalitet i livet.
När vi nu börjar närma oss en vikt som inte erbjuder en hjärtattack vid ansträngning kan vi snart börja med lite kardio vaskulär träning. Ökad hjärt frekvens dvs. Kondition.
Då pratar vi inga maraton lopp. Utann lätta vardags aktiviteter. Efter den andra målstolpen, 110kg, kommer vi att lägga till tung styrketräning för att stärka motorn och göra den mer bränsletörstig. Men som jag nämde. Vi vill fortfarande ner till en riskfri vikt.
jag kommer att be Daniel skriva en lista med andra häslofördelar vi har resulterat i denna resa. Förutom viktras vet jag att Daniel har blivit av med sin hosta. En irritation i lungerna. Han har lidigt av i flera år. Också fördelar som bra sömn, bra mage, pigg och allert. Och framförallt, det viktigaste. Livsmotivationen, kvaliten i livet. Jag och våra gemensamma vänner ser en ny Daniel. Eller samma kärleksfulla Daniel, bara i en ny förpackning. Så jäkla kul!
Här kommer också en påminelse om hur Daniels värden såg ut under första läkar undersökningen. I slutet av Januari ska vi uppdatera dessa siffror. Spännande och se vad de visar. Vilka hälsoeffekter en sockerdetox i kombination med sunt förnuft kan göra med kroppens statistik/status.
Jag får hela tiden nya bilder av Daniel som både håller honom och mig vid liv. Dessa långa projekt kan lätt falla ur/ "fada" iväg/ rinna ut i sanden när en viss progression har uppnåtts! Det är viktigt att med bådas engagemang hålla gnistan vid liv och inte låta människan nöja sig med dessa mindre framsteg som vi lätt kan kännna oss bekvämma med. Utan att verkligen löpa linan ut och gå hela vägen till mål.Efter dessa nio veckor är allt det hårda/svåra arbetet inte över. Långt ifrån. Det är alltid lätt att starta en sak/projekt/löfte/börja med något. Det är att fullfölja/fortsätta som är det svåra! Men också det man behöver minst engagemang i om du har ngn som sköter den biten åt dig. Då är det bara att ständigt bli påmind och göra som man blir tillsagd!
Men tackvare, att vi håller en god komunikation och uppdaterar varandra hela tiden med bilder och information blir vi båda hela tiden sporrade av att göra framsteg.
Dessa bilder Daniel skickar till mig när det kommer till matlagning lyfter mig och min motivation till att fortsätta hjälpa Daniel enormt. Iom den effekten får han också i gengäld ett bra engagemang!
Dessa bilder är också roliga att få. Det är en kvittens för mig att vi är på banan. Att vi använder majoriteten av vår energi från fett ( iom att den läser av slagg produkten av oxiderat fett i utandningsluften).
Vi blåser i den i 10-15sekunder. Visar den rött har vi en hög oxidering av fett/fettförbränning i folkmun!
Vi avslutar detta inlägg med ett diagram som visar tdligt om vart vi står jusst nu.
Efter tio invägningar. Alltså nio veckor. Har vi tappat 17,3kg.
Då har jag inte fått information från den senaste veckan. Kommer att uppdatera till helgen.
Nu ska jag antingen gå och lägga mig igen, eller åka oh pumpa upp mina armar på muskelfabriken. Har inte riktigt fått ngn rätsida en på tider etc. Så jag lever lite som det behagar :) Varför inte, jag har jue semester :D
Jag får en del mail (haha, nu ska jag inte få det att låta) ang hjälp med viktnedgång, tips och trix. Vill bara göra det tydligt att det är inte ngt jag jobbar med. Utan jag hjälper endast en vän i nöd och har för tillfälligt ingen tid/lust/ att ta mig an fler som läget är nu.
Hoppas ingen tar illa upp :)
På återseende!