Mats Rüdén

Ungefär som rubriken lyder tänker jag igenom år 2013. Inga dirketa konstigheter. Inga dramatiska förfäligheter. Utan året rann på snabbt och effektivt. Så känns det iallafall, tycker det inte var längesedan det var Julafton 2012. Men men...

 

Året började med en sagolik nyårsafton på ön Koh Samet med vänner. Middag på stranden med vin och raketer.

Jag och Simon ledsnade inte lång tid efter tre veckor i Thailand och åkte över till USA istället. Utan att passera HEM :)

 

Simons debut i USA, mycket nya intryck och en stor kärlek till livet i väst! Vi blev kvar där till slutet av Februari.
Sköt på våran hemresa ytterligare några veckor in i Februari. Henkan var en guldklimp och roddade nya biljetter hemmifrån! Priceless!

Lärdom, billiga biljetter, billig service. Du får vad du betalar för!

Kom hem till Sverige, vemodig känsla. Tillbaka till lägenheten i Sigtuna. Fortfarande is på mälaren utanfören porten. En blandad äntligen-hemma-känsla, samt, vad-gör-jag-här-känsla.

 

Vi började vårt arbetsår med att fortfarande driva våra egna företag. Började jobba en vecka efter hemkomst. Jag blev rastlös efter första natten och gav mig på en ytlig renovering av Henkans nedervåning på riktmärket. Där blev jag veckan ut.

 

Jag och Simon var indoktrinerade av att göra bra "deals". Efter en lång semester i USA blir man väldigt skruvad och lurad till alla SALES, det är weekendsales, holidaysales, buy two get one free sales, closing sales, big openings sales.

Ett nyöppnat gym, stor kedja, hade premiär i våra hoods och hade en "deal". De tvåhundra första som köppte ett årskort på plats, betalade endast 990kr. Självklart stod vi där och köade från väldigt tidig morgon till öppning klockan 10.00. Solbrända med sommarkläder, blandade känslor stod vi där på torget utanför anläggningen i en kö som kändes som Apples iphone release.
Det var en markant kontrast i livet, på någon dag, från dramatiska las vegas med majoriteten av byggnaderna i guldplätterade väggar och toaletter av marmor, varma Los Angeles med gröna gräsmattor och havets konstanta brus, till ryss-kylan i en förort norr om Stockholm i jakt efter att göra ett kap till ett 100m2 gym. 

Efter snor droppandes från näsan, frusna tår och en massa skitsnack om vårat mordesland gick det på kanske 3h.

Vi blev alltså ett gymkort rikare och tillsammans med alla gymkort vi har och dess anläggningar kanske vi kunde jämföra oss med Golds i Venice :) Iallafall den totala ytan!

 

Det riktiga jobbet började nästan på samma plats som det slutade, i Solna. Där skulle vi bygga en återvinningsstation åt samma fastighetsägare vi jobbade maroriteten året 2012 åt.
Alltså åter i Solna-hoodsen. Trivdes i Solna mer och mer! Trivs fortfarande, vilket är tur, då jag nu mer bor här :)

Redan här började vi plannera nästa års vinterresa och drog slutsats efter slutsats. Vi kom fram till att vi inte hade för avsikt att jobba någonanan stans än där vi var nu. Tog beslutet om att lägga våra företag i vila och bli anställda


Det är nu vi sakta smyger oss in i ekorre hjulet. Rutiner sätts, dagarna bokstavligen springer iväg. Dagarna ser inte likadana ut, men de passar lixom in i samma mall om ni förstår?

 

Började med gymnastiken, som mormor skulle kallat det för (sidospår), på mornarna, innan jobbet. 

Avsikten var inte att funta en ny stadga i ekorrehjulet, utan mest närvara på gymmet 04.00 av sympatiska anledningar.

Kenta ville "komma igång", och ensam är man inte stark. Tillsammans är man stark :)
Så det blev en rutin efter några veckor. Istället för kvällsträning blev det morgonträning. Till en början var vi där mest för att vara sociala mot Kenta och följe.
Men efter några veckor blev det en vana, och rutiner runtomkring börjar anpassa sig efter dessa tidiga mornar. Vilket också resulterar i en ökad energi vid den här tidiga tidpunkten.

Passen blev mer och mer intensivare och jag föll verkligen för tidiga mornar och tidiga kvällar. Passar mig utmärkt och än idag går jag upp tidiga mornar för att starta dagen med en känsla av utmattning, som övergår till matkoma efter ett hikerligt stort matintag klockan 09.00.

Skillnaden är att passen är inte är av den sociala kategorin längre, med nya "topp hälsa" eller "Amelia" på cykeln, utan består av ett hårt pannben med en jakt av total utmattning!

 

Det är inte lätt att titta tillbaka och försöka repetera årets händelser. Jag gör så gått det och går och jag antar att det jag kommer ihåg är det som är värt att nämnas!

 

Tiden gick, Juni, Juli och Augusti var intesiva arbetsmånader med många timmar tillbringandes på jobbet. Det var en sån här period som är lite suddig. Ni vet när man har mycket att göra och vet om det, men man bara blundar och biter ihop och kör på. Middagen och frukost ser oftast likadan ut, lunchen är det som serveras på restaurangen.
En sån period var det. Den bara gick av farten.

I Augusti träffade jag en gammal kärlek och känslorna blossade upp igen. Respektive flyttade hem till sverige över sommaren och vi inledde en skarp sommarflirt. Den kom lika fort som den gick :/
Underbar tid tillsammans med många utflykter, spa och mindre resor avslutades snopet med att hon började skolan igen utanför svenskt terratorium.
Avståndet mellan oss ökade, likaså gjorde våra känslor. Livets gång eller?
En ömsesidig överenskommelse om att pausa och att se om bättre tillfälle ges senare för en fortsättning inleddes. No hard feelings!

 

Idag när jag tänker tillbaka på den tiden känns det mer som en sagolik dröm än en verklig händelse.
Det var tillbaka till ungkarlslivet med allt därtill :) För och nackdeler!

 

Vi kämpar på i vårat arbets team. Betar av dagarna på löpande band. I försök om att värva lite nytt folk provar vi med en tjej. Rolig tid, men vet inte om arbetet i sig gynnades direkt,
Vi värvar en ny diamant, Putte. En ny medlem i familjen. 
Vi börjar med att tillbringa arbetsdagarna ihop. Snabbt därefter också morgonträningarna! 

 

Senare sålde jag ochså min lilla taketablerade etta i Sigtuna Stad. Köppte en ny etta på ett av ställerna där min hemnet app hade gått varm locationwise året innan. Solna/Stockholm. 5 min gångväg in till St eriksplan, 20 min gångväg tilll Solna Centrum. Perfekt placering enligt min smak!

Julbord blev det också några stycken i år. Dock känner jag inte ett lika stort band till dessa natrium prossecerade upplägg av buffeer detta år. Rimmat, inlaggt, gravat, rökt etc. Dessa prosseceringar av mat gör mig väldigt törstig och sätter min vätskebalans verkligen ur kurs, samt mår jag inte så bra dagen efter, en lätt touch av baksmälla och "smuts", sjuk människa jag är? yes, i know. 

 

Efter en liten justering av min 13 års diet känner jag mig mer erfaren och medveten av vad jag stoppar i munnen. Som jag nämt tidigare i flertal inlägg är jag en nyfiken människa och gillar att utsätta mig för extrema saker, i alla forum (fortfarande och kommer aldrig att bli fullärd, men stora kliv på den oändliga vägen vågar jag påstå att jag kommit).

LCHF var detta experiment som jag kategoriserade in i samma kategori som alla andra "extrem dieter" jag har provat. Jag gav denna kolhydratsfattiga diet 8 veckor. Hälsofördelarna blev häpnandsväckande dominanta och jag insåg att detta var ingen "nyhetsflash". Jag äter än idag efter denna diets riktlinjer, och kommer inte sluta förns jag är less på att må som en kung! Sidospår!

 

Hur som helst, en inledning till denna diet, eller jag tar tillbaka det. Vill inte kalla det diet, jag kallar det bara för "kloka matval". Efter en introduktion till dessa kloka matval väcktes mitt intresse ännu mer för kost och biologi. Dessa dörrar öppnades av sig själv, den ena öppnade den andra. Breddade mina vyer och blev mer "open minded" efter 15 år av jakt på fettsnål och proteinrik mat. I jakt på information, opåverkade studier och många timmar på mitt nya bibliotek fick jag ett helt nytt perspektiv på mat och dess födsel och hantering.

 

Tillsatser och prossecerad mat blev mitt nya forum. Och tittar tillbaka, och runtomkring mig, och ser hur skev bild vi har av mat! Med detta sagt vill jag bara förtydliga att jag fortfarande äter skräp, bara att jag är medveten om det och kan välja själv!

 

Sart är vi tillbaka till Sin City. Jag och fem stycken till kommer tillbringa i stort sett hela vintern i landet i väst. Det är iallfall så lång planerna sträcker sig. 
Vi har dock pratat lite luddigt om att åka till Australien, Fiji och Thailand också. 

Men vi börjar med att braka loss ett riktigt nyårsäventyr i Fabulous Las Vegas!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ska börja avrunda här för att möta upp Simon för ett dödligt träningspass!

På återseende!

 

 

 

I det här inlägget ska jag försöka hålla mig till ämnet. Ämnet är brett och jag vet inte riktigt själv hur jag ska lägga upp det för att inte röra till det. Det kommer bli några rader. Kanske till och med två inlägg. Det visar sig.

 

---

Vi delar upp "oss" i två delar, kroppen (våran fysiska del och våra förutsättningar), sedan har vi våran "psykiska" (hjärnan och dess tankebana). Det är helt två olika "system" och att hitta ett samspel mellan dem är en konst! Det är inte lätt, men det är väldigt viktigt.
Först skulle jag vilja förklara vad jag menar med rubriken. Med delen av rubriken "kroppen ljuger sällan..." vill jag

säga att, kroppen, den fysiska delen, är inte ngt vidare smart, den använder det du ger dem att jobba med. Du själv sätter förutsättningarna inför varje pass. Alltså du ger själv verktygen till kroppen att jobba med.

Resten av rubriken, "... inte din inställning heller!", den mentala delen, är inte heller ngt hokus pokus, men smartare och tänker inte alltid i samspel med den fysiska delen. Att inställning är viktigt vet vi redan. Vi kan aldrig lägga nog med tyngd inom det forumet. Inställning är viktigare än allt annat.

 

 

 

Vi börjar med den fysiska delen av oss själva. Jag kan inte djupet så nära in på cellnivå, men dess fuktion vill jag inbilla mig att jag har en hyffsad erfarenhet av.

Jag använder ofta bilen som en liknelse med kroppen. Den finns där, den bär byggda av oss med våra händer. Med undantag av vissa genetiska förutsättningar. Men svårare än så är det inte.
 De flesta kroppar fungerar så nära in på lika. Visst har vi marginella förutsättningar, men jag vill bortse från dem då jag tycker att det inte är rellavant. Också vill jag bortse från ej friska kroppar, så som, diabetes, reumatism, missbildningar, etc. Då de faller i minoritet. Alltså de jag pratar om är vanliga, friska, kroppar. Gemeneman!

 De finns två faktorer vi kan påverka väldigt lätt när det kommer till kroppens fuktionalitet, mat och sömn.

Det är inte svårt, och det är inga hemligheter. De flesta vet om det, men de flesta ignorerar dem. Majoriteten förstår inte vikten med att komma med en "laddad kropp". Du åker inte till gocart banan utan bensin, eller golfbanan utan bollar. Men du kan utan problem åka och träna med tom kropp. 

 

# Därför vill jag lägga en enorm vikt på hur viktigt det är att komma väl förberedd till anläggningen. Att uppskatta en energi mängd är inte svårt. Gemenman förbrukar runt 500 kcal i runda slängar. Se till att ge kropppen de där extra väl utvalda 500kcal den kommer att behöva, innan aktiviteten. Du måste själv hitta din din "sweetspot" om hur nära inpå passet det är lagom att äta det. Ingen kan uppnå en full rörelse på en full mage, därför vill vi gärna äta ngt lättsmält med hög närings densitet. Alltså, mat med mycket näring på liten volym.

# Sömn är en annan sak vi underskattar enormt. Det har nästan blivit en status idag att säga att vi sover lite. Riktiga dumheter. 9 av 10 du frågar vid ingången kommer svara att de har fått för lite sömn, det som gör svaret ännu dummare är att de vet om det, men gör inget åt det.

 Sömn är så otroligt viktigt. Har du inte tid att sova har du allvarligare problem. Felsök längre tillbaka i dina rutiner. Inte 1 timme innan sängdags.

Forskning har visat att vi är i behov av 6-8 timmars sömn per natt. Också har forskning visat att de behöver inte vara sammanhängande. Sömnskuld reglerar kroppen själv med att anpassa din aktivitets faktor. Undermedvetet gör du "lata" val med en släpande sömn. Precis som med dåliga matvanor, vi gör helt enkelt sämre val desto sämre förutsättningar vi utsätter oss för. Vi bildar en "ond cirkel".

 

 

Nu kommer vi till hjärnans respons av ett misshandlat beteende av våran fysiska del av kroppen. Inställning!

Det är inte ngt vi tänker på, men det är ofta ngt vi skyller på. Att vi inte orkar träna. Men, eller att faktiskt tränade men är irriterade över att det gick dåligt.

Det är här sammarbetet mellan kroppen och hjärnan drar åt olika håll. Vi är besvikna på oss själva för att vi inte tog oss till gymmet. Eller är vi besvikna på oss själva för att vi hade ett mindre bra pass. Hallå, vad förväntar vi oss? Ger vi inte kroppen rätta verktygen kan vi inte vara irriterade för att det inte blir som vi har tänkt! 
Att åka med inställningen om att köra ett pass utan dess like. Nya rekord och ett pannben som är hårdare än ett får. Då förväntar vi oss ett bra pass. Men sedan blir det ett såsarpass och vi har redan tagit ut vinsten i förskott. Då måste vi tvinga våran hjärna i andra banor. Att klargöra för oss själva att vi är nöjda med tanke på förutsättningar vi hade när vi åkte dit. Vi gjorde det bästa vi kunde med det bästa vi hade!
När vi har insett det, då har vi kommit väldigt långt. Vi kan inte bli arga på oss själva! Då försvinner de flestas princip med att träna. Dvs. att producera, endorfin, dopamin, och serotonin. Som gör oss glada och per automatik gör vi bättre val de resterande 23 under det kommande dygnet.

 

Det finns alltid undantag. Då vi har pass som är "outstanding" med de sämsta förutsättningarna. Men, då har du ätit ett större överskott tidigare dagar eller sovit efter behov utan att du kommer ihåg, eller har tänkt på det.

Det jag pratar om är "the big picture", träning i det långa loppet.

 

De vanligaste fraserna när du kliver in på din träningsanläggning och möter en vän eller ngn du känner ytligt är, "Tja, allt bra?", 5 av 10 gånger får du svaret, "ja, själv da?", du svarar av ren reflex, " tack bara bra". Artighetsfras, meningslös, förmodligen känner du inte personen så väl så att den blottar hur hen egentligen mår.

4 av 10 gånger får du svaret, "nja, trött", "själv da?".

Den sista tiondelen svarar med hjärtat och berättar hur hen faktiskt mår. Det är formodligen den gruppen som har hunnit känt efter, hittat samspelet mellan hjärnan och är förbered på ett träningspass och kommer göra de bästa med de förutsättningar de har. Det är medvetna om vad de har att göra med under den närmaste timmen.
De kommer också gå därifrån trötta, men nöjda!

 

---

Summering;
 Kroppen ljuger aldrig. Den använder de redskap du ger den. Hjärnan kan vara trixigare, den är smart, den drar dina beslut efter kroppens tillgång på energi. 
 Äter vi dåligt, gör vi också dåliga val. Stanna upp, bryt den onda cirkeln! Låt dig inte luras av hjärnans latsmarta val. Hitta dina svaga punkter (för de har vi alla), forcera dina handlingar så du inte kliver i hjärnans fällor. Sätt dig inte inte i situationer då vi vet att vi blir svaga.

 

Om du inte lever efter sunda principer. Det är fine! Vi är bara människor och vi har sämre och bättre perioder i livet. Det gäller bara att inse och acceptera det utan att bygga upp en inre stress!

 

På aterseende

 

 

 

 

 Det ar vanligt att vi tror att vi har koll pa vara val nar det kommer till beslut som mat och traning. Men, vi gor ofta besluten med en undermedveten baktanke. Utan att vi tanker pa det.

 

Jag, du och alla andra har svagpunkter nar det kommer till exempel val av mat. Muppig som jag ar vill jag oftast tanka utanfor boxen och ga till botten med kroppens reaktioner och beteenden.

 

   Att vi gor daliga val pa tom mage ar inte bara en klyscha. Jag trodde att jag hade mer koll pa mina handlingar under ett underskott an vad jag igentligen hade. Nar jag sager underskott menar jag inte en diet med ett plannerat dagligt underskott. Men principen galler forstas dar med.

   Det har "tillstandet" borjade jag kartlagga nar jag jobbade med 7-4 tider med plannerad lunch klockan 11. Jag at mitt forsta mal klockan sex pa morgonen, mitt andra plannerade mal var klockan 11 pa formiddagen, malen efter lunchen blev valdigt beroende pa hur lunchen sag ut.
   Beroende pa storlek av frukost baserades mitt val av lunch. Det blev ofta en kass lunch pa onsdagar, da vi hade som mest att gora, vilket resluterade i en dominoeffekt som gick folje parallelt langs med hela dagen.
  Stor frukost, battre val av lunch. Mindre frukost, samre val av lunch. Utebliven frukost, katastrofalt val av lunch.

  Jag borjade laborerar med dessa nivaer av insulin och blodsocker och hittade ett samband. Desto lagre blodsockret (energi) sjonk, desto storre blev efterfragan av insulin (hormon) i min hjarna. Min hjarna ville per automatik kompensera upp dessa nivaer med ett riktigt socker/fettrkikt mal. Indirekt blev det ofta prefab eller snabbmat. Snabbt och latt tillgangligt.

   Iochmed att utsondringen av insulin inte sker pa nagra sekunder han jag "slafsa" i mig bra mycket mer an vad vad jag behovde. Nar bukspotkorteln svarade och utsondrade den mangd insulin for att kompensera detta hoga blodsocker blev mina muskelglykogen depaer snabbt fulla och overskottet blev tvunget att lagras i andra celler, fettceller.

   Muskelglykogen depaer star redo att anvandas (oxideras) medans det ar en "storre" process att oxidera den lagrade energin ur mina fettceller.

 

Vi tanker oss socker/insulintermometern (gar hand i hand) som en skala fran ett till tio. I mitt fall ar den pa 1(lagst) ca 2 ganger om dagen. Nar jag vaknar, samt efter fysisk aktivitet. Pa morgonen med anledning av att det ar flertal timmar efter sista mal mat. Efter traning i och med att de flesta depaer/reserver ar tomma. Darfor ar det viktgt att jag har BRA mat i kylskapet hemma och att jag har en shake eller ett mal redo efter traning.

 

  Summan av kardemumman blev att ett mindre lagom mal innan klockan 11.00 blev perfekt for mig, vi kan latsas att termometern han ga ner pa fem. Mina insulin socker/insulinnivaer han altsa inte ga till botten, och hjarnan skapade inte furktansvarda "cravings". Jag triggade min buksportkortel alltsa lagom vilket resulterade i ett stabilt matintag (lagre tempo vid intag samt battre val). Nar klockan sedan slog elva var aterigen termometern pa ca 5

och dominoeffekten trader aven in har (dock i en positiv klang). Battre val och battre mangd.

 

Slutsats

Jag forsoker att inte (ibland oundvikligt, vi ar bara manniskor) satta mig sjalv i situationer da min termometer snuddar pa 1. Dvs sockernivaerna (energi) ar pa botten vilket ocksa innebar att hormonet insulin inte har nagon energi att hantera och gar ocksa ner pa sparlaga. Hjarnan vill ha en stabil niva av insulin och hjarnan utsondrar signaler att insulinet maste upp. Hjarnan ar inte dum och vet vad det ar som hojer sin "underhuggare insulin", socker. Vi blir undermedvetet puttade i en riktning mot sockerrika val. Efterfragan blir hog och vi intar maten snabbare an vad insulinet svarar, indirekt leder till overskott och lagring i andra celler (fettceller).

 

Med regler kommer ocksa undantag

Dessa principer foljer jag med atanke om vad jag ska gora och nar jag ska gora vad. En arbetsdag passar det mig bra. Men har jag andra planer, ett langdisans lopp eller en hard dag av arbete eller en sasig dag av inget vettigt alls sa frangar jag denna princip och anpassar mig efter behov. Maste se till syftet oavsett vad du gor!

 

Pa aterseende