Mats Rüdén

Istället för att använda ord som "motivation eller inspiration" så tänkte jag att jag skulle bryta ner de tillbarn nivå. 

 

Hur viktigt är det att engagera sig i sin träning utanför den faktiska fysiska traningen? Det skiljer säkert en hel del från person. Men så här fungerar jag.

 

Att gå och träna varje dag kan se ut som ett lätt beslut, oftast är det just det vi ser när vi är på gymmet manniskor som är där och tränar. Oftast är det också vädligt mycket människor där. Gymmen är fulla stora delar av de populära tiderna. Hur hittar alla anledningar att gå till gymmet tänker jag? 
Det är lätt att generalisera hela biten "alla är jue där". 

Det jag inte vet, är varför varje individ tränar?!

Jag skulle vilja att det flög en liten bubbla ovanför varje utövare på gymmet där det stod varför jusst hon eller han är där idag? Bara en enkel text med lite stöd ord. Igår tillexempel, skulle det varit "ledig dag. starkare ben. vigare. stora vader" i min bubbla ovanför mig. Det var de anledningarna som fick mig att trana igar.

Som ni ser så är det bara ytliga anledningar, precis likadant som det är för en fotbollsspelare att träna för att vinna serien eller en utovare som vill forma kroppen. Det är anledningar att gå och träna för stunden. Ibland tränar jag på kvällen endast för att träffa folk och socialisera. Haha, stackars sate som springer på mig när jag i det "modet". Han/hon får absolut inget vettigt gjort :)

 

Vad är då mina inre anledningar till varför jag är en återkommande kund? Vad är det som stärker dragkraften till träning? Vad är det som är så kul med att brutalt utmatta sig sjalv så det värker i hela kroppen, ibland till och med dagar efteråt? 

Jag ställer fråga till mig själv för att "plocka" fram den där undermedvetna inre anledningen, jag menar, yttre anledningar kommer och går.

 

Efter många års funderingar, har jag kunnat satta fingret på varför, den här är inte lätt att dra ur sig. Men alla mina yttre faktorer/anledningar har haft en gemensam nämnare. Här kommer definitionen på 2 av mina inre anledningar;

"Jag bokstavligen älskar att ta i så jävla mycket, oavsett vad det är, eller vad jag gör. Det som stimulerar min hjärna och forcerar den att tvinga ut positiva hormoner är känslan under och efter jag tar i så mycket att locket slår till för örat, ögonvitorna blir rödsprängda, benen viker sig, armarna krampar, huvudet kanns som ett röd blinkade tomat, spegeln blir till och med rädd för mitt ansiktsutryck. Både skelettmuskulaturen och hjärtmuskelns över ansträngning stimulerar mig"

 

Det har blivit sedan 13 års ålder en drog. Nagot som jag inte kan vara utan. När jag är i det tillståndet efter ett lyckat pass är jag bara sa jävla lycklig och känner mig "hög" på livet. 

Om jag ska sammanfatta det lite mer ändå, skulle jag svara;

"Hjärnans tillstånd efter fysiskutmattning, låga nivåer av kortisol, adrenlin (kamp och stressframkallande) och hög produktions nivå av dopamin, endorfin, serotonin och oxytocin (våra egna må-bra/lycko hormoner) "

 

 

På återseende!

Fredag, det betyder helg inom rackhall.

 

Hur mycket uppskattas egentligen inte fredag i vart fina land? Det ar ett skont "flow" over denna dag. Iallafall inom mitt yrke. Kanslan och harmonin ar pa topp och allt gar bara lite lattare.

Helgen kommer bli super.
Inkluderar nagra tillfallen med harda traningspass. Innan varje helg brukar jag "preppa" lite extra med naring och somn. Sova lite langre, ata lite mer helt enkelt. Traningstillfallen som blir av pa helgerna vager nog tyngst av mina pass. De som blir av i veckan ar bara en "bonus". Brukar ta tillfalle i akt och peta med lite smasaker. Nacke, vader, underarmar, trapezius etc.

Kvallspass efter arbetstid ar batterierna inte lika fulladdade som en lordag formiddag, right?
Jag brukar anvanda en liknelse for att jomfora kroppens energikalla. Antingen jamfor jag den med en bil och dess bensin som drivmedel. Eller ocksa ett laddbart batteri.

Nar jag vaknar pa morgonen ar jag nyladdad och blir ganska snabbt nytankad (frukost). Desto senare in pa eftermiddagen vi kommer, tar sakta batteriet slut. Desto narmare vi kommer varan "sweetspot", desto trottare blir vi. Med sweetspot menar jag tiden/uppfattningen vi har lart var hjarna att vi ska sattas pa laddning igen (ga och lagga sig).
Vad jag menar alltsa, det jag gor pa morgonen har oftast en tendens till att bli av. Manniskan gillar rutiner och foredrar att gora dem pa ett nyladdat batteri eller en nytankad bil. Efter en natts somn och en lagom maltid.
Nu ingar inte frukost i alla morgon rutiner hos folk. Har du inte frukost som morgonrutin betyder det med all sakerlighet att du "star" dig fortfarande pa gardagens meny. Kanske du ater sista malet ganska sent. Eller gillar din kropp storre maltider vid farre tillfallen, gar in under alla dessa rubriks dieter som "perdiodiskfasta".

Pa aterseende

Maste bara dela med mig av mina funderingar idag.

 

Forsoker att vara fokuserad under arbetstid, fokuset kan ligga pa olika stallen :), idag red min latt matta hjarna ut i djupa zoner, traningsvark!

Som vanligt forsoker jag som oftast att analysera varfor hittan och dattan ter sig pa olika satt. Oavsett var det ar, det kan vara allt fran skillnader pa hungerkanslor, i de fallen forsoker jag backa banden och se vad jag gjorde annorlunda dagarna innan som paverkar min hunger. Eller vad jag stoppade i mig eller vad jag inte stoppade i mig.

Ett till exempel ar hur bra mina traningspass kanns, med det menar jag inte hur manga kilo vikt jag pressar. Utan mera at hallet, hur roligt och hur mycket energi har jag under och efter passet.
Det brukar vara en kanon mattstock i mitt fall. Da jag motionerar och tranar just for att uppfylla det syftet.

Hur som helst, traningsvark.
Har staplat mig fram pa mina stockar till ben bade igar och idag. Hur i h-vete kunde jag fa sa traningsvark.
Visst har jag perioder da jag har mer eller mindre traningsvark, oftast brukar den komma da jag inte har tranat pa ett tag eller att jag prioriterat andra muskler, for att sedan ga tillbaka till en fullt utvilad muskel och shocka.

Men inte den har gangen. Ett helt vanligt ben pass, vilket inkluderar, framsida, baksida, vader och rumpan.  Traningsvarken har varit sa brutal att jag har haft svart att resa mig ur sangen pa mornarna.

Jag forsoker att satta fingret pa vad jag gjorde annorlunda under mitt senaste ben pass,
sa har sag programmet ut;

Knaboj
Frontknaboj
Utfallsteg med stang
Goodmornings med stang

Benpress, Liggande
Bencurls
Benspark
Vadresningar
Vadpressar

Inget hokus pokus, varken mer eller mindre. Formodligen hade jag bra med gas i tanken och tog i mera :)

Pa aterseende

Finns det nagot liknande fall? Vad jag menar ar produkten utav att jogga.

 

Det tar mycket energi, men ger sa betydligt mer tillbaka. Ibland ifragasatter jag mig sjalv, var sitter "ruset" i att jogga, vad ar det som driver en till att utsatta sig for denna otroligt anstrangade aktivitet?

 

Som alltid vill jag felsoka, eller kanske skulle saga, ga till botten med det. Jag backar bandet och slar runt faktorerna ekvationen och borjar med produkten.
Kanslan av att slutfora en ofrivillig, plannerad joggingtur med alla odds mot sig ar helt oslagbar. Finns det ngn drog pa gatan som kan jamforas med kanslan efter ett extremt hart jogging pass. Och nar det desutom tar imot att ge sig av?
Jag kan jamfora det med de forsta 10 min efter jag har druckit alkohol, nar allt bara faller pa plats och jag ar i stortsett bekymmerslos. Min hjarna sitter dar i samma sits som efter en joggingtur.

 

Det ar alltsa det som "triggar" mig till att jogga.

 

 

Manga forstar inte lopare, joggare, hur de kan springa uttomhus eller inne pa band. Hur manga ganger har du inte hort, "nej jag kan inte springa, det ar sa trakigt". Ja visst fan ar det trakigt, ingen (med regel utan undantag) tycker det ar roligt att lopa.

 

Den som sager att det ar roligt att jogga ljuger fan. Jag ligger i vilket fall inte dubbelvikt av garv mellan stegen.  Jag springer heller inte och ler eller njuter, kanske en aning hatkarlek, men det ar vekligen inte bekvamt att utsatta sig sjalv for overanstrangning i denna grad (?).

For det ar jue trotts allt den nivan jag maste upp pa for att fa produkten. Alltsa in i den obekvama zonen som ger mig (lite) vark eller ett obehag i kroppen. Men vad jag vet, och anvander som argument mot mig sjalv for att forsatta satta ner foten i samma pressade hastighet ar att, "jag vet vad jag far efter".

 

Sa, det ar nog det jag "jagar" nar det kommer till lopning. All hogintensiv traning ger mig denna effekt. Hormonerna som produceras/utsondras vid hog puls ar sa jakla positiva.