Det blir långt mellan mina inlägg. Försöker att skriva när jag är i "writing mode". Det blir inte så ofta. Har börjat kartlägga mina olika "modes". Att skriva och läsa kräver ett tomt huvud. Läser jag, och inte är på "läshumör" får jag ofta läsa om/backa ett par sidor här och där. Skriver jag, när jag inte är på skrivhummör, blir det ofta osammanhängade och rörigt, en text utan struktur.
Först lite status. Det har nu gått tre veckor efter mitt ettåriga experiment utan kolhydrater. Träningens frekvens är oförändrad. Jag mår bra, kanske till och med lite bättre med lite extra "explosivt bränsle" under passen. Glider sakta in på dagens ämne. Att tillsätta dagens intag av kolhydrater vid rätt tillfälle.
Utan att räkna, mäta, eller mängda antal kolhydrater, protein och fett har jag medvetet försökt att tajma mina intag av de fåtal kolhydrater jag äter under en dag. Jag äter majoriteten av dem innan och under mina träningspass. Dvs, jag tankar högexplosivt bränsle när jag behöver dem. Mina källor består tillmestadels av naturliga, oraffinerade kolhydrater iform av grönsaker eller någon potatis. Passen blir intensivare, mer explosiva. Jag har också märkt skillnad på engegamanget kring resultaten. Lättare att jaga bättre resultat när jag vet att det finns högoktanigt bränsle i kroppen.
Inte överdrivet stora mängder. En måltid med uppskattningsvis 30-50g kolhydrater en timme innan passet, samt ett par lättare tuggor av några gram till vid behov under passet.
Blodsockret stannar inom rimliga gränser, inte obehagligt högt. Mitt blodsocker har legat på nivåerna som jag utan kolhydrater brukar ligga på när jag har tränat klart. Det där blev rörigt, benar ut det lite.
Mitt år utan kolhydrater reglerade kroppen sitt egna blodscoker, dvs, det höjde mitt blodsocker vid behov under, och, efter ett högintensivt/medelpass. Detta är helt normalt. Kroppen är imponerande.
Nu hamnar jag på de nivåerna redan vid start, dvs. jag slipper den där enorma uppförsbacken på ca 30-40 minuter innan jag får in glukoset i blodet.
För att sedan plocka ner kroppens nivåer till normala/stabila dricker jag 2 teskedar med potatismjöl i min postworkout drink. Sockret sjunker snabbt mot kvällen. Nackdelen är aptiten. Den försvinner i samma takt som sockret. Därför blir middagarna tråkiga om de ens existerar. Viktigare blir då att se till att tillfredsställa kroppens behov av energi innan mina pass.
Har under året som "sockefri" endast (läs oftast) ätit två mål under dagen. Första målet när jag vaknar, och andra målet innan jag går till sängs. Det är en rutin jag har tagit med mig efter mitt experiment. Trivs helt enkelt med det, fungerar bra i min vardag.
På återseende