Kålisar...

Godmorgon.
Sager jag till mig sjalv. An sa lange ar det bara jag sjalv som laser mina notiser. Skont an sa lange, att skriva och formulera sig ar en farskvara har jag uppmarksammat. Det var tydligen inte bara att satta sig ner och knapa ihop en text. Varje gang jag tittar pa min status och ser att jag har en sidvisning (vilket jag vet ar mig sjalv) sa blir det en lattnad.

Hursomhaver!
(Det ar ett ord jag gillar skarpt har jag markt, tror inte riktigt att det egentligen finns, darfor kan jag anvanda det i ett flertal sammanhang, typ nar jag vill :)

Det verkar som om socker aldrig kommer sluta att vara pa kartan. Jag far manga (nu overdriver jag, eller rent ut sagt ljuger, i mitt yrke vet gemeneman inte skillnad pa socker och salt) spontana fragor dagligen om socker och dess egenskap/funktion.
 
Som jag skrev innanfor parentesen far jag dock inte langre sa manga fragor, men nar jag arbetade inom amnet var det ofta pa kartan.
En snabb fraga invantar ett snabbt svar, svart att ge ett snabbt svar pa en snabb, men, komplex fraga. Blev sallan nojd med min forklaring.

Jag ska satta mig i helgen och printa ner ett inlagg om samligsordet "kolhydrater".

Pa aterseende