Mats Rüdén

Veckorna flyger iväg. Vaknade precis ur en lång natts sömn och insåg att det var min sista dag på min semester. Imorgon, måndag, börjar jag alltså jobba!

 

Dessa tre veckor plus julledigheten har varit obeskrivligt skön! Men återigen så är det inte mig denna blogg handlar om i denna stund.

 Det är jue Daniels resa mot ett normalt liv! Och nog allt får man säga att han börjar närma sig!

 

 Vi vägde in idag, Söndag 1 feb, på 115,3. Jämfört mot en startvikt på, ja, jag vet inte exakt var det var längre. Det var så abnormt höga siffror och jag har ingen lust att gå tillbaka och tittar heller!

 

 

Först lite allmänt skitsnack! 
 Dagarna går fort och det var 12 veckor sedan Daniel började sin resa mot ett sundare liv. Vi har hunnit gått igenom många kilo vikt, många pekpinnar och ett par justeringar i både kost och motion!

 

 Viktkurvan börjar plana ut en del. Det har gått otroligt fort i början med ett par snesteg på vägen!

 

 Vi kommer snart att göra en ny hälsoundersökning för att se så alla värden inte har "stuckit" iväg åt fel håll!
 Med all säkerhet kommer läkaren tycka att våra kolesterol värden är på tok för höga! Sannolikheten är stor att Daniel kommer bli rekomenderad/ordinerad kolesterol sänkande medecin.

 

 På Återseende!

 

 

 

 

 

Invägning i Söndags uteblev som jag beskrev tidigare.
Dock fick jag resultaten och en statusuppdatering via SMS igår.

 

Blev inte arg, inte ledsen, mest besviken. Vi alla är människor. Jag ska förklara!

 

Invägningen visade 0.5kg plus. Det vill säga 117.5kg. Jag reagerade direkt på resultatet och anade onda aningar. Enligt min plan ska vi inte nå än platå riktigt nu. Det finns flera snabba kilon att ta av. 

Jag ställde frågan till Daniel om han verkligen har hållit sin del av vårat avtal. Som jag anade hade det åkt ner inte bara en hamburgare. Utan två stycken McDonalds hamburgare. Utav allt gott därute väljer han att fuska med de  svampigaste maten som vägarna har att erbjuda, En mjölfylld köttbit mellan två stycken glutenproppade socker bröd. Som desutom är så hormon och antibiotika fylld så vi inte ens skulle behöva ta i med tång!

 

 

 

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/730915-masken-i-hamburgaren-var-en-sena

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11287062.ab

http://www.testfakta.se/tester/livsmedel/mycket-tillsatser-i-hamburgare

 

 

Vi alla är olika, återfall hanterar vi på olika sätt. Jag hoppas, och tror att det var ett engångs snesteg och att jag/vi inte behöver vara med om detta igen! Känslan av att få reda på en sån här sak känns lite som otrohet blandat med svek!

Pratade med Daniel om det och vi kom fram till att vi glömmer det och går vidare. Också la vi en större tyngd vid att det är endast en tillfällig kosthållning tills vi är på "säker" mark igen! Då är det ännu viktigare att påminna sig själv om hur lite uppoffring det är för ett sådant stort resultat!

 

Vafan, jag menar. Titta på hamburgaren? hur jäkla gott kan det vara? Och framförallt hur värt kan det vara. 

 

Med en enkel hemläxa bad jag Daniel räkna ut vad hans nya tallrikar innehåller. Denna uppgift sköter han galant!! Detta är alltså en tredjedel av vad som äts under hela dagen!

 

Större delen av energiintaget kommer från fett! Det resulterar i en större mättnad och belåtenhet! Vi håller fortfarande kolhydrater så nära nollan som möjligt!

 

Denna vecka har vi bytt ut de två sista äggen mot en hel avokado. Så tallrikarna ser ut som följande!

Smör/koksolja: 911kj
Bea:   625kj
Advokado: 670kj
Kyckling 400kj 

Totalt med kött :2685kj

Totalt med kyckling: 2605kj

På Återseende!

Godmorgon kamrater!

 

Sitter här i ottan. Plannerar dagen. Kom på mig själv, att vår kämper är på en mini semester denna helg. Därför utgår lite rutiner. Bland annat invägningen. Kommer istället ske imorrgonbitti!

 

Har inte så jätte mycket att uppdatera er med. Allt går som det ska. Modet ställs på pro nu inför en mönsterbrytare. En semester med ett gäng polare. Kan sluta hur som helst!

 

Själv ska jag åka och träna tunga knäböjjar till en skön musiklista!

 

Just a reminder!!!

 

 

 

 

 

 

 

På återseende!

Godmorgon till er läsare som har hängt i här efter dessa helger och ledighet!

 

Frånvaron när det kommer till information gällande Daniels resa ligger i egna resor (bokstavligen). Jag har varit ute och rest i tre veckor. Slickat grädden av några av de trevligaste resmålet jag vet av. Las Vegas, Los Angeles, Hawaii. Självklart blev det några stopp på vägen som var mindre plannerade. Typ Paris och Amsterdam. Säkert trevliga städer att vara i, om du inte är tvingad/fast där!

 

Hur som haver. Denna episod i bloggen ska inte handla om mig, eller mina resor. Jag går direkt tillbaka till ämnet! Daniels väg till ett normalt liv/vikt!

 

Med en knapphänding kontakt under de senaste tre veckorna tycker jag att vi båda har skött oss hyffsat. Daniel har haft tre tuffa helgdagar som det krävs ett starkt pannben för att stå emot alla frestelser som vår sjukt bizarra (när det kommer till matkultur) vardag erbjuder. Jul, nyår och Trettonhelgen. 

På listan att förtära står det socker och alkohol. Det som jusst nu är Ds största faror. Att under en längre tid, vara beroende av ngt, för att sedan arbeta hårt för att bli av med, då är inte lätt att få det upptryckt i nyllen av vår accepterade vardag. Lite som en fd alkolist blir bjuden på en whiskey mässa på en Ålandsbåt. Det fungerar bara inte! 

 

 Hur som haver. Invägningarna fungerar toppen. Fortfarande varje söndag är det som gäller. Här kommer det senaste uppdateringar,

Det är alltså sjätte veckan.

 

Vad jag förstår på Daniel är sötsuget fortfarande stabilt. Vissa stunder är lite jobbigare än andra. De försvinner lika fort som de dyker upp säger han. Jag tjatar på honom och frågar om statuset på sötsugen. Det gör jag endast för att jag tror att det är viktnedgångens värsta fiende. Att ha ett sug efter sötsaker. Det är saker du inte kan styra över. Där tar sockerdjävulen över och du blir försvarslös runt dina handlingar.

 

Hungern verkar vara obefintlig. Det är inte ofta det dyker upp hungerkänslor och matintagen går på rutin. Vilket är skönt. Det är oftast vid hungriga magar som vi gör dåliga beslut över våra matval (alla val sulle jag vilja säga), inga bra beslut tas på hungrig mage.

 

Ny invägning på Söndag, det blir alltså resultatet av sex veckors strikt kolhydratsreducerad kost. 

Kan vi komma ner under 120 kilo är vi ca 15kg lättare. Det är otroligt starkt jobbat. 

Efter nyår kommer vi också att göra en n hälsokontroll för att stämma av våra blodfetter och kolesterolvärden. Det är absolut ingen nackdel att hålla ett öga på dessa under inkörningsperioden då vi inte riktigt vet hur kroppen reagerar.

 

Ska be Daniel skriva en lista med häslofördelar som han har märkt av under denna resa. 

Här kommer ett urplock av bilder som Daniel bombar mig med. Det är superkul att se hur han trivs och mår med kosten i en järnhand. Vilja av stål.

 

Imorrgon är det två veckor sedan denna resa gick av stapeln.

Resan går enligt planerna. Redan efter sju dagar hade vi tappat nästan ca 6 kilo. Det var en glädjande nyhet. Också blåste vi rött i Ketonix mätaren redan efter dag 4. Det betyder att vi har hamnat i Ketos, dvs att vi har gått över till att hämta vår energi ifrån fett.

 

Imorgon blir det en ny invägning samt lite justeringar i kosten. Efter denna kovändning, från obegränsat med kolhydrater på kvällar och dagar, till i stort sett NOLL, händer det saker ganska fort. Hoppas på en stabil och långsiktig hälsoresa, därför vill vi skynda långsamt så det uppstår så få problem som möjlig längs vägen.

 

Här kommer lite bilder som Daniel har uppdaterat mig dagligen med. hör gärna av er vid frågor eller andra snpunkter.

 

 En vän till mig har bett mig om hjälp. Det är inte första, andra eller tredje gången han ber mig.

Men något fick mig att verkligen tro på honom denna gång. Det är en av våra största folksjukdommar, nämligen övervikt.

 

För att inte hänga ut ngn ger vi honom ett fiktivt namn, Daniel. Vi kallar honom för Daniel, eller vid upprepade gånger för D.

 

Dagen vi startade, söndag den 9 November. Alltså för en vecka sedan. Då vägde vi in på 135.1kg. Ja, jag skrev rätt.

 

Vi träffades över en fika (utan fika) hemma hos mig. Jag pressenterade förslaget om hur vi skulle gå till väga ett par dagar innan vi sågs. Jag bad honom fundera på förslaget, samtidigt som jag gav honom en hemläxa. Hemläxan bestod av frågor. Att skriva ner alla funderingar på ett papper för att sedan diskutera det tillsammans.

 

Jag la då upp ett enformigt kostförslag för två veckor frammåt. Mest för att göra en kovänding i livsstilen samt för att verkligen se om Daniel menade allvar. Under denna period så motionerar vi endast i form av stavgång/gång. Idag är det alltså en vecka sedan start. Vid fler fler refferensvärden gör jag ett diagram som visar hälsan lite mer i nummer. Som sagt, första veckan. Inte så många värden att gå på.

 

Efter två veckor satsar vi på två manader, Här smyger vi in styrketräning i kombination med lågintensiv motion. Efter två månader satsar vi på 6 månader. efter det 12 månader.

 Vi kommer att arbeta mot mindre/kortare milstolpar längs vägen. En bit i taget. Det blir så mycket roligare då.

 

Det är ingen hokus pokus diet vi ger oss in i. Det är heller ingen pulver eller extremdiet med ett konstigt namn. Vi satsar helt enkelt på riktig mat, i bra mängder anpassade för ett bra liv. Vi kommer sträva efter att få tillbaka mättnadsfunktionen i kroppen. Alltså, stimulera de hormoner som reglerar vår mättnadskänsla samt att söka efter vettiga rutiner/levnadsvanor som hjälper till att leva sunt och äta bra.

 

Jag skickade Daniel på en besiktning under veckan. Här ovan har vi hans värden vid start. Vi ska försöka att inte stirra oss blinda på vikten. Då den ofta är ett nummer som ställer till det längs vägen mot mål. Hälsoundersökningen gjordes tre dagar efter start. Därav vikt diffen mellan start och det som står redovisat under hälsoundersökningen!

 

Hjälp oss gärna med att peppa/coacha oss till ett sundare liv1

 

 

På återseende!

 

 

 

 

 

  Det blir långt mellan mina inlägg. Försöker att skriva när jag är i "writing mode". Det blir inte så ofta. Har börjat kartlägga mina olika "modes". Att skriva och läsa kräver ett tomt huvud. Läser jag, och inte är på "läshumör" får jag ofta läsa om/backa ett par sidor här och där. Skriver jag, när jag inte är på skrivhummör, blir det ofta osammanhängade och rörigt, en text utan struktur.

 

 Först lite status. Det har nu gått tre veckor efter mitt ettåriga experiment utan kolhydrater. Träningens frekvens är oförändrad. Jag mår bra, kanske till och med lite bättre med lite extra "explosivt bränsle" under passen. Glider sakta in på dagens ämne. Att tillsätta dagens intag av kolhydrater vid rätt tillfälle.

 

 Utan att räkna, mäta, eller mängda antal kolhydrater, protein och fett har jag medvetet försökt att tajma mina intag av de fåtal kolhydrater jag äter under en dag. Jag äter majoriteten av dem innan och under mina träningspass. Dvs, jag tankar högexplosivt bränsle när jag behöver dem. Mina källor består tillmestadels av naturliga, oraffinerade kolhydrater iform av grönsaker eller någon potatis. Passen blir intensivare, mer explosiva. Jag har också märkt skillnad på engegamanget kring resultaten. Lättare att jaga bättre resultat när jag vet att det finns högoktanigt bränsle i kroppen.

Inte överdrivet stora mängder. En måltid med uppskattningsvis 30-50g kolhydrater en timme innan passet, samt ett par lättare tuggor av några gram till vid behov under passet.

 

Blodsockret stannar inom rimliga gränser, inte obehagligt högt. Mitt blodsocker har legat på nivåerna som jag utan kolhydrater brukar ligga på när jag har tränat klart. Det där blev rörigt, benar ut det lite.

Mitt år utan kolhydrater reglerade kroppen sitt egna blodscoker, dvs, det höjde mitt blodsocker vid behov under, och, efter ett högintensivt/medelpass. Detta är helt normalt. Kroppen är imponerande.

Nu hamnar jag på de nivåerna redan vid start, dvs. jag slipper den där enorma uppförsbacken på ca 30-40 minuter innan jag får in glukoset i blodet.

 

För att sedan plocka ner kroppens nivåer till normala/stabila dricker jag 2 teskedar med potatismjöl i min postworkout drink. Sockret sjunker snabbt mot kvällen. Nackdelen är aptiten. Den försvinner i samma takt som sockret. Därför blir middagarna tråkiga om de ens existerar. Viktigare blir då att se till att tillfredsställa kroppens behov av energi innan mina pass.

 

 Har under året som "sockefri" endast (läs oftast) ätit två mål under dagen. Första målet när jag vaknar, och andra målet innan jag går till sängs. Det är en rutin jag har tagit med mig efter mitt experiment. Trivs helt enkelt med det, fungerar bra i min vardag.

 

På återseende

 

 

 

 

 

 
 

 Efter ett år tycker jag det är lättare att titta tillbaka och dra slutsatser, perspektivet blir mer sakligt/objektivt. Det blir lätt förvirrande att dra slutsatser efter en måltid, efter en dag eller efter en vecka.

 

Lite om min mig, 28 år gammal, vältränad, 95 kg, 186cm, mellan 4-7 pass i veckan.

 

 

Jag kan börja med att summera ihop de största fördelarna jag har upplevt.

 

 Att inte ha hungerkänsla är något jag saknat. Det är knepigt att förklara. Men jag kommer inte ihåg sist jag var hungrig, eller sugen. Saknat det, i mitt fall, har det haft sin charm. Att träna sig utmattad, känna hunger, för att sedan äta. Det har hjälpt mig att få i mig stora mängder mat efter träning.

 Summan är att en hög fettkvot är ett mycket bra sätt att hålla hungern utom räckhåll. Likaså sötsuget. Nu låter det

som att det är

 Tidigare har jag som många andra, blivit mer eller mindre indoktrinerad av att äta torra, magra köttbitar, med en fett reducerad sås och något till. Typ fullkorns ris eller durumpasta. Efter en sådan måltid blir magen full men hjärnan blir sällan tillfredsställd. Vilket i sin tur resulterar i att när sista tuggan är tuggad börjar planeringen inför nästa måltid.

 Med en hög fettkvot blir hjärnan tillfredsställd på ett annat sätt. Och man blir liksom "nöjd". Det kan gå timmar, ibland FÖR lång tid innan mat kommer på tankarna. Då finns et utrymme att lägga fokus på annat, så som jobb, träning etc.

 Vissa träningspass, då pulsen ska upp en del, har jag upplevt att det saknas energi i musklerna/kroppen. Det är ett tydligt tecken på att det är för dåligt laddat. Det konstiga, i vissa fall fina, är att hjärnan inte har sagt till, den jobbar helt enkelt med lagrad energi. Förstår varför många använder denna diet för viktnedgång. Lagrad energi är svårt att använda under explosiva träningsformer. Lagrad energi/fett kan jag träna på utan problem under lågintensiv träning.

 

# Sömnen

 Att min mage inte var bästa vän med gluten och laktos kunde jag nästan ha listat ut tidigare. Det var inte ett oväntat resultat att magen skulle må bättre utan mjölksocker och spannmål. Med en kost, rik på kvarg, keso, mjölk och proteinpulver samt fullkornspasta är en grinig mage snabbt ett faktum. Efter tio år med en tjurig mage blev det en otrolig lättnad att slippa väderspänningar, uppblåsthet, ojämna toalettbesök etc. Redan efter en vecka med kolhydratsfattig/h ögfett kost blev min mage som ny. Magen anpassade sig väldigt fort och den sunda magen blev snabbt min nya normala mage. Blev snabbt påmind om hur min mage mått tidigare så fort jag fick i mig några gram mjölksocker eller gluten.

 Det är en av fördelarna som verkligen gör det värt att hålla gluten och laktos borta. En sund mage. Ni som jag, har haft orolig mage vet hur jobbigt det är. Mår magen bra mår människan bra.

 

Att vi som är födda på 80 talet är livrädda för fett är inte så konstigt. Vi växte upp under nyckelhålmärkningens debut, då allt blev fettreducerat, samt tillsattes det fibrer hej vilt. Den normala/höga fettmängden i maten ersattes med vad? Jo, socker. Inte tills nu, 30 år senare har vi/forskning dragit slutsatser om att den allmänna hälsan inte har gynnats något vidare av vår "antifett episod". Vi har också kommit fram till att fibrer kanske inte är tarmarnas bästa vän, vi kanske inte behöver tillsätta fibrer i tillexempel havregryn, då de redan finns rikligt med fibrer i havre. Det resulterar snabbt i ett överskott och det får då en negativ effekt, på mig.
 Det är något jag kommer ta med mig från den här kostkulturen, och det var framför allt svårast att ändra på, synen på fett. Fett är en livsviktig potentiell makronutrient och bör inte underskattas. Den reglerar hormoner och många andra livsviktiga funktioner hos oss människor. Välj dock fettkällor. Kanske marginellt, men jag, idag, väljer gärna naturliga fettkällor. Spar överskott vid stekning av exempelvis bacon och använder till andra måltider. Smakar både godare (fett frigör aromer och berikar smak) och vill gärna tro att det är nyttigare, kanske inte sammansättningsvis ( ex. omega 3,6 och 9), men det är iallafall opreciserat och något vi har ätit i 5000 år. Varför skulle det bli farligt nu? Tillskillnad från Mildas "fettsnåla smörprodukter" som vi har ätit i 30 år, ja ni vet hur den kurvan ser ut. Jag mår bäst på fettkällor som ister, kokosfett, animaliskt fett, vegetabiliskt fett (ät det ur dess ursprungliga form) etc.

 

 

Här kommer en del mindre bra effekter. Dessa tog mig ett år att inse. Kanske beror det på andra faktorer också, som ålder, vilket indirekt leder till en försämring av vissa effekter i kroppen.

 

# Träning
 Under årets lopp har jag sett lite mellan fingrarna när det kommer till resultat av min träning. Det är trotts allt en av mina största hobbys, den har kommit lite i andra hand gentemot kosten under året. Har inte haft några tillbakablickar vilket jag brukar ha ca 1 gång i kvartalet. Då jag brukar titta tillbaka hur de senaste tre månader har gått. Nu har jag inte gjort det under den här tiden. Tills nu. Och jag ser inga förbättringar, snarare att jag har presterat sämre och har haft mindre lust till att träna. Några muskelökningar har det definitivt inte blivit. Jag ligger kanske lite över snittet när det kommer till normalt med muskler, en LCHF kost kanske inte är optimalt att föda en karl med lite över normal muskelutveckling. Men jagar fortfarande hungriga, kvalitativa muskler när jag tränar, vilket jag inte tycker jag har/haft under året.

 

 

 

 

 Jag kan varmt rekommendera högfetkost/kolhydratsfattig kost. Jag mår bra på naturlig mat, ekologisk odlat samt gräsbetat kött. För oss som gillar att träna, har en del muskler, kan jag rekommendera att öka på naturliga oraffinerade kolhydrater. Alltså kolhydrater från grönsaker så som kål i alla dess sorter, broccoli samt andra ovanjord grönsaker. Under en 2 månaders period av dessa 12 månader åt jag strikt. Det var min kropp inget större fan av. Den blev snabbt trött och hängig. Mina törstiga muskler ville ha lite mer av något. höjde fettet ytterligare, provade sedan proteiner. sedan la jag till fler fibrer och kolhydrater. Då kände jag hur värmen kom tillbaka, hur blodet började strömmade i venerna och hur dagarna blev per automatik blev längre, undermedvetet piggare antar jag, träningspassen blev också fler.

Kan tillägga att under denna fas var jag redan i ketos. Så det var ingen övergångsperiod. Den fasen passerade jag början av året. Vilket inte var så påfrestande som jag föreställt mig.

 

 

  En väldigt lärorik period har det varit. Under det här året har jag botat min fettskrämsel. Det är otroligt skönt. Jag har gått bland hyllor i butiker jag inte trodde fanns. Jag har ätit otroligt gott och varierat. Jag har laborerat mycket med smör, smörliknelser, ister, grädde, kokosfett, ge, och andra feta produkter.

 Kommer i fortsättningen alltid att steka i smör, basera redningar till såser på antingen smör eller grädde. Ska aldrig säga aldrig, men har svårt att se mig själv göra en redning på stärkelse (mjöl,potatismjöl, maizena etc)då både magen blir grinig och det är så otroligt mycket godare med feta såser jämfört med söta såser.

 När det kommer till val av proteinkälla (fisk, fågel, nöt, fläsk, lam) har jag också lärt mig mycket. Tittar noggrannare på kvalitén på biten, ursprungsland, mängd fett, spannet på bäst före datumet, gräsbetat eller inte, färg på fettet/svålen och ännu mindre på priset. Att köpa en bit som kommer från gräsbetat kreatur, med en lagom mängd fett, mellan 10-20%, där datumet då biten är färsk är inom rimligt spann, som kommer från ett land som har en sund syn på djur/kött hantering och där fettet har en tydlig, klar, vit färg, det går inte att jämföra med exempelvis en bit Danish Crown fläskfilé för 39kr. Smaken är så otroligt mycket godare. Gör ett blindtest, eller bara ge det fina köttet en chans.

 Jag kommer i fortsättningen att byta ut tonfisk mot fet ädelfisk, typ lax, kycklingfileér mot klubbor eller lår, fläskfilé mot karré, rostbiff mot entrecote, eller biff med kappa. Både för smakens skull och den större mängd fett som dessa styckdetaljer ger. Genererar i en högre mättnadskänsla på en mindre bit.

 Pasta, ris, potatis, samt alla produkter baserade på spannmål kommer jag i fortsättningen utesluta/minimera.

 

 Det här är mina erfarenheter. Passar min kropp, plånbok, smaklökar, tillgänglighet och mina rutiner. Kanske det också passar dina med en del modifieringar?

 

På återseende

 

Jag är medlem i tre stycken grupper på facebook, alla tre förespråkar en kost utan kolhydrater samt är baserad på riktig mat.

Det är superkul att läsa allas framgångar och hälsoeffekter. Jag har själv en solskenshistoria jag tänkte dela med mig av när jag har tid att skriva.

 

Nu till den "röda tråden" i mitt inlägg.

 

En sak som jag har noterat under dessa månader jag har varit medlem i dessa tre sidor är hur svårt många gör det för sig.

Det är ställs verkligen många frågor som de oftast vet svaret på själva. Kan det vara så att de ibland hoppas på att de ska ha fel eller vill de höra ngt annat än vad de egentligen redan vet?
Jag tycker alla frågor är spännande men svaren är oftast givna. Jag tycker ibland att det gör det svårare än vad det är. Många frågor är kring "tillåtelse" att äta en viss produkt eller en maträtt. Jag tror att de vill höra andras reflektioner kring frågan, andras erfarenheter.

 

En fråga om tillåtelse utan att egentligen veta varför någon följer dessa kostråd är helt omöjlig att svara på. Många väljer att ta bort kolhydrater av olika orsaker.

 

Tillexempel;

"Får jag äta vispgrädde?" Det första jag kommer och tänka på är laktosen, och skulle vilja svara "nej, det får du inte". Men det kan jag inte göra utan att känna mig som en "lustig kurre".
Nu kommenterar jag oftast inte på forumen. Men jag läser gärna andras svar och jag ser vilken vidd det finns i svaren. Iom att alla äter kolhydratsfri kost av olika anledningar.

 

Om alla kunde skriva ett par rader information innan frågan ställs, så blir de mycket lättare att svara på. Samt att de blir mer rellevanta svar.

 

Jag fortsätter med exemplet.

Om inlägget skulle ha skrivits i något med denna stil;
"Jag äter kolhydratsfri kost för att jag inte mår bra av laktos. Nu till min fråga. Får jag äta Vispgrädde?"

Den är fortfarande klurig att svara på iom att vi varken vet vilken mängd eller hur stark tolleransen är gentemot laktos. Svaret blir tyvärr något tråkigt, jag skulle vilja svara "prova dig fram".

Så det jag vill komma fram till, är, att det enda rätta svaret är att prova. Ingen annan kan svara på om du kan äta vispgrädde eller inte.

 

Frågorna om tillåtelse borde formuleras så som "Kan du som laktosintollerant äta vispgrädde?"

 

Tydliga frågor, rätta frågor, med mycket information, får bra svar och mer rellevanta svar. Inga frågor är dumma. Men de finns defenitivt olika nivåer på dem :)

 

 

Roligt är precis vad det är när man skriver av sig och det uppskattas! Hade över 500 unika besökare förra inlägget. Många fina kommentarer, det uppskattas!

 

Nu hamnade jag helt plötsligt i ett tillstånd med lite "press". Det känns som att jag måste bli flitigare när det gäller uppdateringar.

 

Jag är en riktigt labbråtta när det kommer till näringsfysiologi. Så nu är jag lite intresserad av att veta vad största intresset ligger?

 

För att "inringa" utbudet av var mina kunskaper/erfarenheter ligger skriver jag en liten sammanfattning om hur mitt förflutna har sett ut. Det mesta finns dokumenterat och väl memorerat!

 

Vill nämna att jag anser mig själv som lärling i alla forum. Däremot har jag mer eller mindre kunskaper inom vissa områden.

 

Tränat/lyft vikter sedan 13 års ålder. Efter 15 blev träningen en större del av livet. Efter 20 år fyllda blev också maten vädligt spännande. De intresset kompleterade min träning ypperligt, och resultaten blev mer specifika och framförallt stora.

 

Har provat "endless" med olika dieter. Många modedieter, mest för nyfikenhetensskull och för att jag tycker det är roligt. Kan inte minnas sist jag åt mat utan en "genger" eller en inriktning.

 

Allt jag skriver är baserat på egna erfarenheter och hur det har fungerat för mig i praktiken. Jag är endast lekman och suget efter att lära mig mer om kost i samband med träning är större än någonsin.

 

På återseende

 

 

 

Vi betar av lite ytligt vardagligt snack först.

Jag mår ganska bra. Eller "fint" som jag på automatik skulle svara om någon frågade. Frågan får vi ganska ofta. Mer som en hälsningsfras. Trevligt jueh. Eller?

 

Nu till det lite mer spännande, för er som jag, en nörd när det kommer till näringsfysiologi.

 

 

I sex veckor har jag använt min Ketonix. Det är ett instrument som mäter Ketonvärdet i utandningsluften i form av aceton som är slagg/bi produkten av tillverkningen av Ketoner.

Mycket smidig pryl. Har gjort det möjligt att mäta ketoner flera gånger per dag.

Iom att stickorna för urin och för blod är vädigt dyra blir mättillfällen fåtal.

 

Denna mätare har jag i bilen. Vilket gör det möjligt för mig att blåsas flera gånger om dagen. Under olika omständigheter. Före frukost, efter frukost, kväll, dag, morgon, före träning, efter träning, före/efter högproteinrika mål, fetrika mål och givetvis mål med mycket kolhydrater.

 

Jag har under dryga året skurit ner/uteslutit kolhydrater i min kost. Har gått i tron om att jag är i lite/normal ketos. I och med att jag mår så betydligt mycket bättre utan kolhydrater,  oavsett ketos eller inte har jag dragit slutsatsen av att jag har varit i ketos.

 

Första dagen jag fick min Ketonix började jag att blåsa så klart. Den visade blått. Trodde att det var fel på den såklart. Efter mycket laborering hit och dit är jag nu, sex veckor senare, en ständig "rödblåsare". Vilket innebär att jag är i hög ketos eller mycket hög ketos. Alltså väldigt höga andelar aceton i utandningsluften.

 

Alla fungerar olika. Varje kropp är unik. Med det menar jag att det jag skriver fungerar bra för mig och kanske inte för dig. Som med alla andra expertråd är det du som är expert på din kropp. Om inte, gör du som jag, provar dig fram :)

 

 

1. En av de största anledningarna till varför jag inte hamnade i optimal ketos var det som jag aldrig trodde jag kunde föräta mig på, proteiner.

 Det tog lång tid för mig att förstå att proteiner kan sabbotera så mycket för ketosen. Proteiner har vi jue lärt oss, precis som med fibrer, att det är så nyttigt, gärna i stora mängder. Allt är extra tillsatt med jusst dessa två nutrienter.

 Jag vill bara vara extra tydlig med att det här skiljer sig säkert enormt från varje individ. Min kropps proteinbehov innan det lagras som överskott ligger runt ca 1-1.5 gram proteiner per kilo jag väger. Alltså mellan 100 och 150g om dagen. Då tränar jag också mellan 3-5 pass i veckan. Ingen byggning, ingen deff. Normal tr äning.

Ligger jag runt 200g får jag som ett brev på posten lägre ketonvärden i utandningsluften. Vilket jag, per automatik associrerar till att jag har ätit ett överskott och mängden över bildar min kropp glukos/blodsocker av.

 

2. Högintensiv träning sätter mig ur ketos direkt. Dock under väldigt korta perioder. Som lekman kan jag endast gissa varför. Kroppen använder sig av muskelfiber typ 2/2x vid högintensivträning (pulsslag på över 70% av max har jag hittat en gräns) och kräver glukos som drivmedel. Kroppen bildar då eget glukos som frigörs i blodet. Vilket resulterar i lägre förbränning på "huvudbränslet", fett.

 Högintensiv träning är också väldigt stressrelaterad. Vilket också påverkar mitt blodsocker. När jag blir stressad ökar mitt blodsocker markant. Upp till två enheter när jag mätt direkt efter passen.

 

 

 

3. Miljön runt omkring mig. Med en lagom stressad miljö runtomkring mig är mitt blodsocker väldigt stabilt och leder indirekt till bättre förutsättningar för att hamna i optimal ke tos. Misstänker att med en alltför stressig tillvaro ökar produktionen av stresshormoner som inte gynnar ketosen.

 

4. Vissa saker som jag har ätit under året på LowCarbNormalFat har jag haft lite aningar om, men iom att jag inte har haft ett smidigt sätt att testa ketoner så flitigt som jag har haft nu under dessa sex veckor med ketonix mätaren har jag inte kunna avgöra ifall de påverkar min ketos.

    - Tuggumin. Tuggumi var alltid ett frågetecken innan jag fick det bekräftat att det inte påverkar mina keton värden. Visst det står att de är sockerfria, men iom att portionsmängden är så liten, endast ett par gram, vilket leder till otroligt små mängder socker, är det lätt att utnyttja SLV regler för a tt nyttja rätten att skriva "sockerfri".

 

    - Sötningsmedel. Jag har provat både Stevia och Aspartam i små och stora mängder. De lämnar mina ketonvärden och (hör och häpna) blodsockervärden helt oförändrade.

 

   - Kolhydrater från grönsaker (typ brocoli, blomkål). Trotts en kolhydratsmängd mellan 1-5g per 100g verkar det som att jag kan äta obegränsat av denna typ av mat. Jag har testat mängder upp till 2kg per dag och jag blåser rödare en blod.

 

5. Kokosolja/fett. En toppen produkt som jag använder till mycket. Jag införde denna produkt i sam ma tidsspann som jag drog ner på kött (proteiner). Vilket redan efter ett par dagar satte mig i hög ketos. Det är både gott och har nästintill magiska egenskaper. En halvpanna kaffe och ca 50gram kokosolja i min mixer är ett smidigt, gott och snabbt sätt att ge mig ny energi.

 

 

Så kan jag samanfatta min väg till ketoz med hjälp av Ketonixmätaren.

 

Hoppas den inte har varit alltför "meckig" att tyda :) Jag kommer att fortsätta laborerara/kartlägga maten jag äter i samband med träning. Tycker det är så kul :)

 

På återseende

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nyhetsmorgon började precis. Jag har vaknat, klivit upp, plockat ihop veckans disk och tvätt, satt på en diskmaskin samt en tvättmaskin.
Bryggt 4 koppar kaffe. Det blir ungefär en kopp till mig. Tippade upp kaffet i en "bunke". Därefter i med två dryga matskedar kokosfett. Slog det hårt med elvispen. För att sedan avnjuta i en stor kaffemugg. Det blir super gott. Kaffet får en len och god smak. Med en "touch" av kokos. Den bittra, hårda kaffesmaken förvinner.
Inlägget tänkte jag ägna till min stora förtjustning, Kokosfett/olja.

 

Efter år av rekomendationer har jag provat att bytt ut mycket av min smörkvot mot kokosfett.
Jag steker med kokosfett, jag smaksätter med kokosfett, jag använder helt enkelt kokosfett till lite av varje.
Varför? Dels för att det smakar ljuvligt, samt att dess positiva egenskaper är slående. Rena rama dunderhonungen.

 

 

Fettsammansättningen består till stor del av mättade fetter. Rik på MCT fetter. Läs mer här för detaljer.

 

Som jag nämde tidigare har jag under en längre tid läst i samtliga hälsotidningar, artiklar och studier om kokosfett och alla positiva egenskaper det för med sig.

http://www.kostdoktorn.se/lchf-och-alzheimers
http://blogg.passagen.se/millimetervagor/entry/kokosfett_skyddar_mot_alzheimers_sjukdom
http://www.sund.nu/docs/artikel.asp?tem=3&art=1388
http://kurera.se/populart-med-kokosfett/
www.app.box.com/Alzheimers-sjukdom-och-kokosfett.pdf
www.expressen.se/halsa/nyttigt-med-kokos
www.aftonbladet.se/wellness/article13592985.ab
www.metro.se/nyheter/sola-sakert-med-hemmalagat-solskydd
http://www.aftonbladet.se/wellness/article13592985.ab
http://www.twice.se/halsa-kokosolja.html
www.expressen.se/mat-och-dryck/kokosolja-forebygger-rynkor
www.kostkoll.se
www.rawfood-kost.se
www.ekologiskaval.se
www.ekologisk-mat.info
www.kolhydrater.org
www.detoxa.nu
www.detox-guiden.se
www.viktminskningstips.net
www.kosttillskott-guiden.net
www.natuermedicin-guiden.se

Det här är ett handplock av artiklar som jag har sprungit på genom tiden. Som vanligt så såg jag "förbi" dessa och sparade det som information utan att prova. Det blir ofta så för mig. Sitter det på löpsedlarna. Då går det bort direkt. Den informationen får en stämpel. En negativ stämpel och hamnar snabbt på min black list.

Jag fastnade på ett forum med över 1000 inlägg om kokosfett och dess effekter.
Då var det dags att prova. Iom. att jag redan äter en fettrik kost var det inte så konstigt att byta ut några källor mot kokos istället för mejeri (smör, grädde), animaliskt (Kykling, fisk, fågel, nöt, fläsk) samt vegetabiliska fetter (oljor från växter).

Startskottet blev

hemma hos en kompis. Till frukost.Några rågade skedar kokosolja tillsammans med ägg, kallrökt lax, blomkål och bacon.

Snabbt därefter förstod jag produktens potential. En tät toalett rutin i 24 timmar efter frukosten. Tog mig några dagar innan jag kunde sätta fingret på varför magen blev så instabil. Kartlade mina intag och vad jag hade gjort annorlunda under den dagen. Det enda jag kunde komma fram till var, kokosfettet.

Jag repeterade mina kunskaper gällande kokosfett. Både effekter och bi-effekter. Och visst var det en vanlig reaktion redan från första intaget, en instabil mage. Läste också att med tiden/konsumtionen försvann denna bieffekten mer och mer. Efter kroppen accept fanns det inga tydiliga bieffekter.

Smög in mer och mer kokosfett i min kost. Några teskedar/matskedar varje dag. Magen blev snabbt van med dessa nya fetter. Och fördelarna började visa sig.

Den främsta egenskapen är energin jag får ut utav det. Jag känner redan efter frukostkaffet. Blodets flöde ökar och jag blir varm i kroppen. Pigg och klar i knoppen. Alltså en tydlig effekt. Inget hokuspokus "kostillskotteffekt". Utan jag känner verkligen det direkt. Redan efter några minuter. Iom. dess näringstäthet är den sprängfylld med energi. Den energin kan jag känna hur det direkt går ut i kroppen utan att passera "gå". Alltså levern och hela processen innan det går ut i kroppen och/som ger energi.

Dessa tre bilder jag har klistrat in har jag testat och kan gå i god för. De är alla jättegoda och finns tillgängliga i välsorterade butiker!

 

För er som är intresserade av den biologiska/vetenskapliga effekten kan jag snabbt förklara hur fettets sammansättning är.

Innehållet består till största del av mättat fett. Mättat fett kan delas upp i tre grupper baserat på fettsyrornas längd: SCT (korta, 2-4 kolatomer), MCT (mellanlånga, 6-10 kolatomer) och LCT (långa, 12-24 kolatomer).

 

Korta och mellanlånga är vattenlösliga och beter sig därför annorlunda i kroppen än de längre. De tas delvis upp redan i magsäcken och resten tas upp i tunntarmen eftersom de inte kräver enzymer för nedbrytning (vilket andra fetter gör, både långa fettsyror och omättade).

Förenklat, den typen av fettsyror som kokosfett inehåller används direkt, utan lagring och nedbrytning.

 

På återseende

 

Hallojan! Det var ca ett halvåren sedan jag uppdaterade denna blogg. Så vad hände? Livet kom imellan!

 

För er intresserade. Vad  har hänt sedan sist? Jo. Det blev en sjuhellvetes resa i vinter som sträckte sig ända in i Mars. Började redan Juldagen 2013.

Kom hem. Då bodde jag i Solna. Efter glamourösa boende med stora ytor på hotell i Las Vegas, Hawaii, Los Angeles kändes min etta vid Torsplan en aning liten. Jag tog tag i saken och flyttade. Från och med den 9 Juni bor jag i Upplands Väsby. Där har jag köpt mig ett radhusliknande boende. Fortfarande bostadsrätt dock. Men mera utrymmen och ett mera naturliknande område.

 

Jobbar fortfarande kvar på samma jobb. Kvar på marken.

 

Så nu till det som är lite roligare. Hur mår vi? Vad äter vi? Hur tränar vi? (Vi i detta sammanhang är jag, men det låter på något sätt bättre att använde ordet vi. Görs ofta i folkmun har jag märkt)

 

Äter gör jag fortfarande. Tränar också. Allt i lite mindre skala.

Kosten består fortfarande, sedan ett år tillbaka, rikligt med feta produkter. Mår som en prins utan kolhydrater. Magen, sömnen, leder, energin, humöret, ja allt är på topp.

Har också sedan länge fört historik när det kommer till mitt invärtes socker. Glukos. Alltså mitt blodsocker. Har kartlagt vilka/vad jag kan äta utan att få en skjuts i blodsockret. Det var inga nyheter där. Det mesta som har noll kolhydrater ger mig en jämn och fin blodsockerkurna. Detta har gjorts med en blodsockermätare.

 

För att prata lite nutid vill jag dela med mig lite om det nyaste köpet. Tänk er en alkoholmätare fast denna mäter acetonet i utandningsluften istället för mängden alkohol. Äsh jag slänger ut en bild. En bild säger mer än tusen ord va :)

 

 

Henkan hörde av sig efter bilen rullat igenom domstolen. Utan straff. Inte ens en anmärkning. Visste ni vilken bil jag pratade om hade ni delat min förvåning.
Ett lagom temporerat pass mellan 06.30 och 11.00. Ett sista försök att nypa till ryggen och dess avlånga fiberstråk. Med en konstant värk i resten av kroppen gick det bättre än jag förväntat mig.

In i duschen, ut ur bastun. Mot kista, akalla, solna, snabb lunch, bea och grädde, uppsala, västerås för att sedan komma hem till ma och pa igen. Då var gasen i botten för att förbereda jul i stugan. Kötbullar, skinka etc. Hela den biten ni vet. 

Kvällen drog ihop sig. Avslutades med en helkväll i deras fruktansvärt oergonomiska hörnsoffa. Förstår inte hur de kan vara nöjd med den soffan. Visst jättefin. Men en soffa ska uppfylla två krav, både bekväm och fin? right?

En konstant kamp mot ögonlockens tunga förtvivlan. Lyckades ta mig den tredje delen av Bingolotten. Sedan kastade jag in handuken och sa godnatt!

Så i detalj, såg min morgondag ut. Lite små hektiskt men fick de sista ärenden uträttade. Idag blir det gymnastik och sedan chill med la familia!

 

På återseende!

 

 Söndag morgon. Klockan har precis passerat en bit över 08.00. Det är ca 5 grader varmt. Det blåser en hel del här på femte.

Tågen rullar, motorvägen är ovanligt tyst idag. Hänger mig ut en bit över den franska för att titta hur bygget går. De varken spränger eller borrar här  idag. Sammanfattningsvis en skön morgon med lite ljud!

0m knappa 2h ska jag möta upp S för att bryta ner benmuskulatur. 8h kvar tills Kenta och Jugga lyfter mot Viva Las Vegas. Om 9h ska viäta en en middag tillsammans med Mattias föräldrar. Om ca 24h ska jag, Putte och Simon åka till Västerås för att hämta en bil.

Om ca 48 timmar vaknar jag förmodligen upp av antingen några hundskall eller kanske av att min mor knatar upp för att sätta igång med risgrynsgröten. 
Om ca 72h tar puttes flyg av från Arlanda mot London. Om 77h gör vårt flyg likaså. Om 90h checkar vi in på Sofitel!

 

 

På återseende!

Tänkte på det igår när jag skrev mitt blogginlägg.
Fick ett par pm om vintern och dess resa. Tänkte jag skulle skriva en liten story här om vart det är vi ska och vad det är vi ska göra...

 

Ehh... Ingen aning :)

Joda, lite aningar har jag. Lets go :)

Jag och brush kommer att göra resan tillsammans hela vägen. Under resans gång kommer det tillkomma ochj falla bort kamrater.

På juldagen klockan 15.00 lyfter mitt och Simons plan mot London. Det är ca 7 timmar senare efter Puttes flyg. Putte lyfter klockan 08.00 mot Londons flygplats.
I London möter vi upp förhoppningsvis en glad och lycklig Putte. 

Ungefär som rubriken lyder tänker jag igenom år 2013. Inga dirketa konstigheter. Inga dramatiska förfäligheter. Utan året rann på snabbt och effektivt. Så känns det iallafall, tycker det inte var längesedan det var Julafton 2012. Men men...

 

Året började med en sagolik nyårsafton på ön Koh Samet med vänner. Middag på stranden med vin och raketer.

Jag och Simon ledsnade inte lång tid efter tre veckor i Thailand och åkte över till USA istället. Utan att passera HEM :)

 

Simons debut i USA, mycket nya intryck och en stor kärlek till livet i väst! Vi blev kvar där till slutet av Februari.
Sköt på våran hemresa ytterligare några veckor in i Februari. Henkan var en guldklimp och roddade nya biljetter hemmifrån! Priceless!

Lärdom, billiga biljetter, billig service. Du får vad du betalar för!

Kom hem till Sverige, vemodig känsla. Tillbaka till lägenheten i Sigtuna. Fortfarande is på mälaren utanfören porten. En blandad äntligen-hemma-känsla, samt, vad-gör-jag-här-känsla.

 

Vi började vårt arbetsår med att fortfarande driva våra egna företag. Började jobba en vecka efter hemkomst. Jag blev rastlös efter första natten och gav mig på en ytlig renovering av Henkans nedervåning på riktmärket. Där blev jag veckan ut.

 

Jag och Simon var indoktrinerade av att göra bra "deals". Efter en lång semester i USA blir man väldigt skruvad och lurad till alla SALES, det är weekendsales, holidaysales, buy two get one free sales, closing sales, big openings sales.

Ett nyöppnat gym, stor kedja, hade premiär i våra hoods och hade en "deal". De tvåhundra första som köppte ett årskort på plats, betalade endast 990kr. Självklart stod vi där och köade från väldigt tidig morgon till öppning klockan 10.00. Solbrända med sommarkläder, blandade känslor stod vi där på torget utanför anläggningen i en kö som kändes som Apples iphone release.
Det var en markant kontrast i livet, på någon dag, från dramatiska las vegas med majoriteten av byggnaderna i guldplätterade väggar och toaletter av marmor, varma Los Angeles med gröna gräsmattor och havets konstanta brus, till ryss-kylan i en förort norr om Stockholm i jakt efter att göra ett kap till ett 100m2 gym. 

Efter snor droppandes från näsan, frusna tår och en massa skitsnack om vårat mordesland gick det på kanske 3h.

Vi blev alltså ett gymkort rikare och tillsammans med alla gymkort vi har och dess anläggningar kanske vi kunde jämföra oss med Golds i Venice :) Iallafall den totala ytan!

 

Det riktiga jobbet började nästan på samma plats som det slutade, i Solna. Där skulle vi bygga en återvinningsstation åt samma fastighetsägare vi jobbade maroriteten året 2012 åt.
Alltså åter i Solna-hoodsen. Trivdes i Solna mer och mer! Trivs fortfarande, vilket är tur, då jag nu mer bor här :)

Redan här började vi plannera nästa års vinterresa och drog slutsats efter slutsats. Vi kom fram till att vi inte hade för avsikt att jobba någonanan stans än där vi var nu. Tog beslutet om att lägga våra företag i vila och bli anställda


Det är nu vi sakta smyger oss in i ekorre hjulet. Rutiner sätts, dagarna bokstavligen springer iväg. Dagarna ser inte likadana ut, men de passar lixom in i samma mall om ni förstår?

 

Började med gymnastiken, som mormor skulle kallat det för (sidospår), på mornarna, innan jobbet. 

Avsikten var inte att funta en ny stadga i ekorrehjulet, utan mest närvara på gymmet 04.00 av sympatiska anledningar.

Kenta ville "komma igång", och ensam är man inte stark. Tillsammans är man stark :)
Så det blev en rutin efter några veckor. Istället för kvällsträning blev det morgonträning. Till en början var vi där mest för att vara sociala mot Kenta och följe.
Men efter några veckor blev det en vana, och rutiner runtomkring börjar anpassa sig efter dessa tidiga mornar. Vilket också resulterar i en ökad energi vid den här tidiga tidpunkten.

Passen blev mer och mer intensivare och jag föll verkligen för tidiga mornar och tidiga kvällar. Passar mig utmärkt och än idag går jag upp tidiga mornar för att starta dagen med en känsla av utmattning, som övergår till matkoma efter ett hikerligt stort matintag klockan 09.00.

Skillnaden är att passen är inte är av den sociala kategorin längre, med nya "topp hälsa" eller "Amelia" på cykeln, utan består av ett hårt pannben med en jakt av total utmattning!

 

Det är inte lätt att titta tillbaka och försöka repetera årets händelser. Jag gör så gått det och går och jag antar att det jag kommer ihåg är det som är värt att nämnas!

 

Tiden gick, Juni, Juli och Augusti var intesiva arbetsmånader med många timmar tillbringandes på jobbet. Det var en sån här period som är lite suddig. Ni vet när man har mycket att göra och vet om det, men man bara blundar och biter ihop och kör på. Middagen och frukost ser oftast likadan ut, lunchen är det som serveras på restaurangen.
En sån period var det. Den bara gick av farten.

I Augusti träffade jag en gammal kärlek och känslorna blossade upp igen. Respektive flyttade hem till sverige över sommaren och vi inledde en skarp sommarflirt. Den kom lika fort som den gick :/
Underbar tid tillsammans med många utflykter, spa och mindre resor avslutades snopet med att hon började skolan igen utanför svenskt terratorium.
Avståndet mellan oss ökade, likaså gjorde våra känslor. Livets gång eller?
En ömsesidig överenskommelse om att pausa och att se om bättre tillfälle ges senare för en fortsättning inleddes. No hard feelings!

 

Idag när jag tänker tillbaka på den tiden känns det mer som en sagolik dröm än en verklig händelse.
Det var tillbaka till ungkarlslivet med allt därtill :) För och nackdeler!

 

Vi kämpar på i vårat arbets team. Betar av dagarna på löpande band. I försök om att värva lite nytt folk provar vi med en tjej. Rolig tid, men vet inte om arbetet i sig gynnades direkt,
Vi värvar en ny diamant, Putte. En ny medlem i familjen. 
Vi börjar med att tillbringa arbetsdagarna ihop. Snabbt därefter också morgonträningarna! 

 

Senare sålde jag ochså min lilla taketablerade etta i Sigtuna Stad. Köppte en ny etta på ett av ställerna där min hemnet app hade gått varm locationwise året innan. Solna/Stockholm. 5 min gångväg in till St eriksplan, 20 min gångväg tilll Solna Centrum. Perfekt placering enligt min smak!

Julbord blev det också några stycken i år. Dock känner jag inte ett lika stort band till dessa natrium prossecerade upplägg av buffeer detta år. Rimmat, inlaggt, gravat, rökt etc. Dessa prosseceringar av mat gör mig väldigt törstig och sätter min vätskebalans verkligen ur kurs, samt mår jag inte så bra dagen efter, en lätt touch av baksmälla och "smuts", sjuk människa jag är? yes, i know. 

 

Efter en liten justering av min 13 års diet känner jag mig mer erfaren och medveten av vad jag stoppar i munnen. Som jag nämt tidigare i flertal inlägg är jag en nyfiken människa och gillar att utsätta mig för extrema saker, i alla forum (fortfarande och kommer aldrig att bli fullärd, men stora kliv på den oändliga vägen vågar jag påstå att jag kommit).

LCHF var detta experiment som jag kategoriserade in i samma kategori som alla andra "extrem dieter" jag har provat. Jag gav denna kolhydratsfattiga diet 8 veckor. Hälsofördelarna blev häpnandsväckande dominanta och jag insåg att detta var ingen "nyhetsflash". Jag äter än idag efter denna diets riktlinjer, och kommer inte sluta förns jag är less på att må som en kung! Sidospår!

 

Hur som helst, en inledning till denna diet, eller jag tar tillbaka det. Vill inte kalla det diet, jag kallar det bara för "kloka matval". Efter en introduktion till dessa kloka matval väcktes mitt intresse ännu mer för kost och biologi. Dessa dörrar öppnades av sig själv, den ena öppnade den andra. Breddade mina vyer och blev mer "open minded" efter 15 år av jakt på fettsnål och proteinrik mat. I jakt på information, opåverkade studier och många timmar på mitt nya bibliotek fick jag ett helt nytt perspektiv på mat och dess födsel och hantering.

 

Tillsatser och prossecerad mat blev mitt nya forum. Och tittar tillbaka, och runtomkring mig, och ser hur skev bild vi har av mat! Med detta sagt vill jag bara förtydliga att jag fortfarande äter skräp, bara att jag är medveten om det och kan välja själv!

 

Sart är vi tillbaka till Sin City. Jag och fem stycken till kommer tillbringa i stort sett hela vintern i landet i väst. Det är iallfall så lång planerna sträcker sig. 
Vi har dock pratat lite luddigt om att åka till Australien, Fiji och Thailand också. 

Men vi börjar med att braka loss ett riktigt nyårsäventyr i Fabulous Las Vegas!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ska börja avrunda här för att möta upp Simon för ett dödligt träningspass!

På återseende!

 

 

 

Lång frånvara från min dagbok. Anledningarna är många. Uppdateringarna kommer helt enkelt inte vara så många. Men de få som blir ska jag försöka att skriva om det jag tycker är kul och saker som intresserar mig.

 

Ett av mina stora intressen är mat. Macro och micornutrienter och dess egenskaper. Jag har sedan unga tonårstiden experimenterat med mat i samband med med träning.

 

Har provat diverse "mode dieter", samt komponerat och namnsatt mina egna. Sammanfattningsvis kan jag bara säga att alla fungerar i det stora hela. De flesta kanske inte är optimala för ett normalt liv, heller inte fungerar i de flestas vardag.

Konsten är att hitta ett stabilt matintag som du mår bra av, vi får helt enkelt testa oss fram. Våga prova annorlunda metoder. 

Egenskaper jag prioriter i en diet kommer nedan;

Inte alla typer av dieter uppfyller detta, inte ens någon. Joo, det finns en, VMUK, Vanlig Mat Utan Konstigheter. När jag äter vanlig kost och använder mitt sunda förnuft uppfyller jag dessa kriterier. Men hur kul är det :=)

 

Sunt förnuft och logiskt tänkande ingår förstås i VMUK, undvika raffinerat socker, laktos och gluten. Då mår jag som bäst. Sockret gör att mina blodvärden svänger, likaså svarar mina organ som hanterar den, vilket inderekt påverkar humör och hungerkänslor. Sätter blandannat vår "inbyggda aptitreglerare" ur funktion och gör så att vi lätt överäter.

Gluten och min bakteriekultur i magen samarbeter inte ngt vidare. Den blir lätt upprörd och upplåst. Laktps likaså. Laktos är mjölksocker och sammasak där. mitt naturliga ph-värde sjunker och jag blir sur i magen. 

 

Så dessa riktilinjer brukar jag normalt försöka att anpassa mig efter. Men som vi vet är vi alla människor och undantag och förutsedda händelser är vardag för oss!

 

---

Nu ska jag berätta vad min plan är.

 

Jag har under ett halvårstid försökt att mata mig med information om LCHF. Jag tycker det verkar intressant, intresset har ökat under perioden jag har läst om det. 

 

Jag tycker att LCHF har fått en orättvis placering i samhället. Det är igentligen ingen modediet, kan jag säga så utan att låta "färgad"?. Hursomhaver, tycker jag att det verkar spännande och har beslutat mig för att prova en strikt LCHF diet. Jag har igentligen inte ngt viktmål att försöka uppnå. Så jag försöker att använda mitt vetenskapliga intresse som motivation och "hare". 

Också har jag börjat för

bereda mig materielt. Blodsockermätare till min telefon har jag införskaffat mig, samt ketonmätare. Allt för att göra det så smidigt och roligt som möjligt. Vet av erfarenhet att sånna saker är till otrolig hjälp när vi ger oss in utanför vår komfortzon.

 

Jag kan sammanfatta lite snabbt vad det är som händer i kroppen när vi utelsuter kolhydrater och använder oss av fett som energikälla.
Jag pratar tyvärr inte av erfarenhet nu utan endast det som står i "boken". 

---

Det finns tre stycken macronutrienter som vi "bör äta". Kolhydrater, protein och fett.

Vår primära energikälla är främst kolhydrater. Vilket inte låter fel, ganska logiskt. Det är vårat bränsle. Dock så medföljer kolhydraterna resultat vissa andra egenskaper. Typ som insulin.
Kolhydrater omvandlas i levern till glukos (blodsocker), det är alltså precis som det låter, socker i blodet. Kroppen gillar inte för mycket glukos i blodet. Det kropper gör för att reglera detta är att sända ut ett fettinlagrande hormon som heter insulin.

Så hand i hand med vårat blodsocker följer också vårat fettinlagrande hormon insulin med. Insulinets främsta uppgift är att "plocka" ur sockret ur blodet då det kan vara frätande med för högt blodsocker. Då öppnar insulinet våra celler och lagrar allt överflöde av socker i våra fettceller. Mycket kolhydrater, mycket insulin. 

 

Under denna process kan vi inte använda vårat blodsocker som energi, iom. att isnulinet håller på att lagra diverse socker i våra depåer. Resultatet blir att vi inte kan tillhandahålla det vi äter. Utan efter vi har lagrat allt blir vi sugna/hungriga igen. Eftersom det aldrig nådde ända fram.

 

Samma sak händer med ett överskott av protein, överskottet av protein omvandlas i levern till blodglukos och skickar också våra insulin nivåer i oregelbundna banor. 

 

Fett däremot har inte den egenskapen. När vi inte har nog med Kolhydrater och protein måste vi ta det vi har och använda som energi. Visst är kroppen imponerande :)

 

Iom att blodsockret inte påverkas av fett, utsöndras heller inget insulin, den behåller en jämn linjär nivå. Inget fett kan lagras. iom att vi inte har ngt socker/insulin i blodet. Fettet behåller vi i levern tills vi har använt oss av det. Därav också behåller det mättnadskänslan tills vi inte har ngt kvar, då blir vi hungriga och känner för att äta. Då gör vi det också. Det är så vår "aptitreglerande" funktion i kroppen ska fungera.

 

Nu kommer ett litet finger i luften. Som ni ser kan vi inte kombinera fettets höga näringsdensitet med socker. Då lagrar den mycket och inget kvar att tillhandahålla. 

 

Summan av kardemumman, desto striktare LCHF desto mer får jag ut av det jag äter. 

 

Kommer med en till uppdatering innan jag drar igång! Nu har jag fullt upp med att kolla sockernivåer under min vardag som den ser ut nu. Jag vill inte utesluta onödiga saker som ändå inte påverkar mina insulin nivåer. 

Här till vänster ser ni ett typiskt blodsockertest. Det visar 3.7 och det är på fastande mage. Vilket är ganska normalt.

 

Normala/friska värden för en människa utan diabetes ligger mellan 4 och 6 före måltider.

Blodsockret efter en måltid bör inte överstiga 10.

 

Kommer att göra en check nu efter frukost, samt en efter träningen.

Samt samlar jag ihop recept och råvaror som faller mig i smaken. 
Det ska bli riktigt spännande

 

 

På återseende