Mats Rüdén

Det har blivit en fluga i min generation att namnge ett specielt satt att ata. Det finns oandligt med olika typer av dieter. Och alla dessa har sitt egna lilla fina nischade namn.
Oftast ar namnet associerat till typ av diet, eller ocksa bar dieten nagon kandisprofils namn. Hursomhaver tycker jag att det ar kul och larorikt att se hur andra ater och hur andra tanker.

 

Jag har ocksa en diet :) LÄB. Lagom Är Bäst, kallar jag den :D

 

LÄB specifikation;

Min diet gar ut pa att anvanda det sunda fornuftet nar det galler val av produkter att konsumera, samt att anvanda andamalets behov for att valja mangd och typ.

Det ar piece of cake.
Sunt fornuft nar jag handlar. Det behovs ingen personal shopper for att valja "bra" mat. Vi alla vet ungefar pa ett hum om vad som ar bra mat och vad som ar mindre bra mat. Mindre bra mat deffinerar jag som dalig kvalite eller har daliga egenskaper, sa som, godis, glass, chips etc. Alltsa hamnar absolut inte all mat med hog naringsdensitet i den kategorin. Kom i hag att jag jagar verkligen inte en viktreducerat kost. Jag ater for att kunna trana, inte trana for att kunna ata. Jag brukar inte utesluta mindre mat. Men valjer mina tillfallen och ater en mindre mangd av de.

"jag ater inte allt som ar gott, men jag ser till att allt jag ater ar gott", det ar min slogan som jag oftast anvander for att forklara hur mina maltider ser ut. Med det menar jag alltsa; Jag kan inte ata allt som ar gott. Utbudet ar for stort och for latt tillgangligt. Allt vanligare blir det lattare och billigare att ata mindra bra mat. Det ar dar vi skjuter oss i foten. Iom att efterfragan okar pa snabb/billig/samre mat okar ocksa dess produktion och indirekt sanks priserna.

Men, jag ser till att allt av det jag stoppar i mig ar gott. Jag ater alltsa inget som jag inte tycker om. Det vorre att ga emot mina principer. Jag ater bra for att ma bra. Hur skulle jag ma om jag tvingade i mig ngt jag inte tyckte om? blaa.

Pa aterseende!

 

 

 

Fredag, det betyder helg inom rackhall.

 

Hur mycket uppskattas egentligen inte fredag i vart fina land? Det ar ett skont "flow" over denna dag. Iallafall inom mitt yrke. Kanslan och harmonin ar pa topp och allt gar bara lite lattare.

Helgen kommer bli super.
Inkluderar nagra tillfallen med harda traningspass. Innan varje helg brukar jag "preppa" lite extra med naring och somn. Sova lite langre, ata lite mer helt enkelt. Traningstillfallen som blir av pa helgerna vager nog tyngst av mina pass. De som blir av i veckan ar bara en "bonus". Brukar ta tillfalle i akt och peta med lite smasaker. Nacke, vader, underarmar, trapezius etc.

Kvallspass efter arbetstid ar batterierna inte lika fulladdade som en lordag formiddag, right?
Jag brukar anvanda en liknelse for att jomfora kroppens energikalla. Antingen jamfor jag den med en bil och dess bensin som drivmedel. Eller ocksa ett laddbart batteri.

Nar jag vaknar pa morgonen ar jag nyladdad och blir ganska snabbt nytankad (frukost). Desto senare in pa eftermiddagen vi kommer, tar sakta batteriet slut. Desto narmare vi kommer varan "sweetspot", desto trottare blir vi. Med sweetspot menar jag tiden/uppfattningen vi har lart var hjarna att vi ska sattas pa laddning igen (ga och lagga sig).
Vad jag menar alltsa, det jag gor pa morgonen har oftast en tendens till att bli av. Manniskan gillar rutiner och foredrar att gora dem pa ett nyladdat batteri eller en nytankad bil. Efter en natts somn och en lagom maltid.
Nu ingar inte frukost i alla morgon rutiner hos folk. Har du inte frukost som morgonrutin betyder det med all sakerlighet att du "star" dig fortfarande pa gardagens meny. Kanske du ater sista malet ganska sent. Eller gillar din kropp storre maltider vid farre tillfallen, gar in under alla dessa rubriks dieter som "perdiodiskfasta".

Pa aterseende

"Jag kan inte..."

Ar det inte ganska vanligt att du hor folk som inte tror pa sig sjalva? Manga ganger tror jag bara att det ar ett satt att utrycka sig.
Manga ganger kanske det ar viljan det ar fel pa, inte tron pa sig sjalv. Jag hoppas och vill verkligen tro det iallfall, om inte fallet ar sa, da ar manskligheten skrammande kapp ratt :)



Hur som haver.

Igar (tisdag) gick fortare an nagon annan tisdag, manga ganger forsoker jag klura varfor vissa dagar/moment/perioder uppfattas snabbare an andra.
Jag har tva teorier;

 

1. Delen av det hela. Det jag menar ar, hur stor del del A ar av hela ditt liv. Lat oss ta sommarlov som tillexempel. Grundskolans sommarlov kandes helt sinnesjukt langa. Tanken att det skulle ta slut fanns inte. Dagen du gick pa sommarlov brydde iallfall inte jag mig om nar det var dags att komma tillbaka, det var en tid bortom all plannering.
Men att 3 manader av mitt totalt levda liv var inte sa stor. 15 ar blir 170 manader. Dvs att mitt sommarlov var alltsa tre stycken hundrasjuttiodelar. Jamfor det med 3 manader idag, det blir nastan tre stycken trehundrafyrtiondelar. Alltsa dubbelt sa lite, en brakdel. Forstar ni hur jag tanker?



2. En annan teori ar, hjarnans aktivitet. Hur sysselsatt du ar. Tidens uppfattning satts i perriferrin. Det har ar nog det vanligaste. Nar manniskan gor nagot som stimulerar han/hon blir tiden en "bisyssla" av det hela. Vilket oftast bara loper paralellt i bakgrunden med stundens alla andra aktiviteter. Hmm.

Svart att skriva om sant har. Far nog ga tillbaka och revidera.

Pa aterseende!

Maste bara dela med mig av mina funderingar idag.

 

Forsoker att vara fokuserad under arbetstid, fokuset kan ligga pa olika stallen :), idag red min latt matta hjarna ut i djupa zoner, traningsvark!

Som vanligt forsoker jag som oftast att analysera varfor hittan och dattan ter sig pa olika satt. Oavsett var det ar, det kan vara allt fran skillnader pa hungerkanslor, i de fallen forsoker jag backa banden och se vad jag gjorde annorlunda dagarna innan som paverkar min hunger. Eller vad jag stoppade i mig eller vad jag inte stoppade i mig.

Ett till exempel ar hur bra mina traningspass kanns, med det menar jag inte hur manga kilo vikt jag pressar. Utan mera at hallet, hur roligt och hur mycket energi har jag under och efter passet.
Det brukar vara en kanon mattstock i mitt fall. Da jag motionerar och tranar just for att uppfylla det syftet.

Hur som helst, traningsvark.
Har staplat mig fram pa mina stockar till ben bade igar och idag. Hur i h-vete kunde jag fa sa traningsvark.
Visst har jag perioder da jag har mer eller mindre traningsvark, oftast brukar den komma da jag inte har tranat pa ett tag eller att jag prioriterat andra muskler, for att sedan ga tillbaka till en fullt utvilad muskel och shocka.

Men inte den har gangen. Ett helt vanligt ben pass, vilket inkluderar, framsida, baksida, vader och rumpan.  Traningsvarken har varit sa brutal att jag har haft svart att resa mig ur sangen pa mornarna.

Jag forsoker att satta fingret pa vad jag gjorde annorlunda under mitt senaste ben pass,
sa har sag programmet ut;

Knaboj
Frontknaboj
Utfallsteg med stang
Goodmornings med stang

Benpress, Liggande
Bencurls
Benspark
Vadresningar
Vadpressar

Inget hokus pokus, varken mer eller mindre. Formodligen hade jag bra med gas i tanken och tog i mera :)

Pa aterseende

Finns det nagot liknande fall? Vad jag menar ar produkten utav att jogga.

 

Det tar mycket energi, men ger sa betydligt mer tillbaka. Ibland ifragasatter jag mig sjalv, var sitter "ruset" i att jogga, vad ar det som driver en till att utsatta sig for denna otroligt anstrangade aktivitet?

 

Som alltid vill jag felsoka, eller kanske skulle saga, ga till botten med det. Jag backar bandet och slar runt faktorerna ekvationen och borjar med produkten.
Kanslan av att slutfora en ofrivillig, plannerad joggingtur med alla odds mot sig ar helt oslagbar. Finns det ngn drog pa gatan som kan jamforas med kanslan efter ett extremt hart jogging pass. Och nar det desutom tar imot att ge sig av?
Jag kan jamfora det med de forsta 10 min efter jag har druckit alkohol, nar allt bara faller pa plats och jag ar i stortsett bekymmerslos. Min hjarna sitter dar i samma sits som efter en joggingtur.

 

Det ar alltsa det som "triggar" mig till att jogga.

 

 

Manga forstar inte lopare, joggare, hur de kan springa uttomhus eller inne pa band. Hur manga ganger har du inte hort, "nej jag kan inte springa, det ar sa trakigt". Ja visst fan ar det trakigt, ingen (med regel utan undantag) tycker det ar roligt att lopa.

 

Den som sager att det ar roligt att jogga ljuger fan. Jag ligger i vilket fall inte dubbelvikt av garv mellan stegen.  Jag springer heller inte och ler eller njuter, kanske en aning hatkarlek, men det ar vekligen inte bekvamt att utsatta sig sjalv for overanstrangning i denna grad (?).

For det ar jue trotts allt den nivan jag maste upp pa for att fa produkten. Alltsa in i den obekvama zonen som ger mig (lite) vark eller ett obehag i kroppen. Men vad jag vet, och anvander som argument mot mig sjalv for att forsatta satta ner foten i samma pressade hastighet ar att, "jag vet vad jag far efter".

 

Sa, det ar nog det jag "jagar" nar det kommer till lopning. All hogintensiv traning ger mig denna effekt. Hormonerna som produceras/utsondras vid hog puls ar sa jakla positiva.

 

En vanlig presentation. Lika trakig som alla andra!

Innan jag drag igang vill jag be om ursakt for min daliga stavning samt saknad av vara svenska bokstaver, dvs. alla med prickar over.
Saken hor till den att jag har dessa bokstaver pa min dator samt min telefon,men de finns inte tryckta pa tangentbordet. Efter flera utlands resor och studerande i andra lander levde jag i tron om att sverigen skulle ta bort dessa bokstaver. Ni vet, trotts alderns :) Dalig vana, jag inte gick tillbaka for att anvanda de pa flera ar, och anpassade min skrivtenknik efter qwerty tangentbord.

Nog om detta.

 

Jag har sedan tidigare en blogg om resor. Den bloggen kommer att finnas kvar och anvandas vid just det, utlandsresa. Om jag kanner mig bekvam har, i nytt kapitel, kommer jag att skriva har aven nar jag ar pa flykt!

 

Dar hittar ni resor och aventyr, den gar tillbaka hela vagen till 2007.

Kika garna in, http://mats.swedish.nu

 

Vi gar vidare.

 

Saker hor till den att jag tycker det ar roligt att skriva och utrycka mig. Jag har en privatdagbok dar jag skriver lite da och da om vad som hander, mest for mig sjalv, sa jag kan aterblicka handelser i mitt liv. Nu har jag tankt att dela med mig av vad jag gor och vad jag tanker!

 

 

Pa aterseende!