Mats Rüdén

Finns det nagot liknande fall? Vad jag menar ar produkten utav att jogga.

 

Det tar mycket energi, men ger sa betydligt mer tillbaka. Ibland ifragasatter jag mig sjalv, var sitter "ruset" i att jogga, vad ar det som driver en till att utsatta sig for denna otroligt anstrangade aktivitet?

 

Som alltid vill jag felsoka, eller kanske skulle saga, ga till botten med det. Jag backar bandet och slar runt faktorerna ekvationen och borjar med produkten.
Kanslan av att slutfora en ofrivillig, plannerad joggingtur med alla odds mot sig ar helt oslagbar. Finns det ngn drog pa gatan som kan jamforas med kanslan efter ett extremt hart jogging pass. Och nar det desutom tar imot att ge sig av?
Jag kan jamfora det med de forsta 10 min efter jag har druckit alkohol, nar allt bara faller pa plats och jag ar i stortsett bekymmerslos. Min hjarna sitter dar i samma sits som efter en joggingtur.

 

Det ar alltsa det som "triggar" mig till att jogga.

 

 

Manga forstar inte lopare, joggare, hur de kan springa uttomhus eller inne pa band. Hur manga ganger har du inte hort, "nej jag kan inte springa, det ar sa trakigt". Ja visst fan ar det trakigt, ingen (med regel utan undantag) tycker det ar roligt att lopa.

 

Den som sager att det ar roligt att jogga ljuger fan. Jag ligger i vilket fall inte dubbelvikt av garv mellan stegen.  Jag springer heller inte och ler eller njuter, kanske en aning hatkarlek, men det ar vekligen inte bekvamt att utsatta sig sjalv for overanstrangning i denna grad (?).

For det ar jue trotts allt den nivan jag maste upp pa for att fa produkten. Alltsa in i den obekvama zonen som ger mig (lite) vark eller ett obehag i kroppen. Men vad jag vet, och anvander som argument mot mig sjalv for att forsatta satta ner foten i samma pressade hastighet ar att, "jag vet vad jag far efter".

 

Sa, det ar nog det jag "jagar" nar det kommer till lopning. All hogintensiv traning ger mig denna effekt. Hormonerna som produceras/utsondras vid hog puls ar sa jakla positiva.