Mats Rüdén

I det här inlägget ska jag försöka hålla mig till ämnet. Ämnet är brett och jag vet inte riktigt själv hur jag ska lägga upp det för att inte röra till det. Det kommer bli några rader. Kanske till och med två inlägg. Det visar sig.

 

---

Vi delar upp "oss" i två delar, kroppen (våran fysiska del och våra förutsättningar), sedan har vi våran "psykiska" (hjärnan och dess tankebana). Det är helt två olika "system" och att hitta ett samspel mellan dem är en konst! Det är inte lätt, men det är väldigt viktigt.
Först skulle jag vilja förklara vad jag menar med rubriken. Med delen av rubriken "kroppen ljuger sällan..." vill jag

säga att, kroppen, den fysiska delen, är inte ngt vidare smart, den använder det du ger dem att jobba med. Du själv sätter förutsättningarna inför varje pass. Alltså du ger själv verktygen till kroppen att jobba med.

Resten av rubriken, "... inte din inställning heller!", den mentala delen, är inte heller ngt hokus pokus, men smartare och tänker inte alltid i samspel med den fysiska delen. Att inställning är viktigt vet vi redan. Vi kan aldrig lägga nog med tyngd inom det forumet. Inställning är viktigare än allt annat.

 

 

 

Vi börjar med den fysiska delen av oss själva. Jag kan inte djupet så nära in på cellnivå, men dess fuktion vill jag inbilla mig att jag har en hyffsad erfarenhet av.

Jag använder ofta bilen som en liknelse med kroppen. Den finns där, den bär byggda av oss med våra händer. Med undantag av vissa genetiska förutsättningar. Men svårare än så är det inte.
 De flesta kroppar fungerar så nära in på lika. Visst har vi marginella förutsättningar, men jag vill bortse från dem då jag tycker att det inte är rellavant. Också vill jag bortse från ej friska kroppar, så som, diabetes, reumatism, missbildningar, etc. Då de faller i minoritet. Alltså de jag pratar om är vanliga, friska, kroppar. Gemeneman!

 De finns två faktorer vi kan påverka väldigt lätt när det kommer till kroppens fuktionalitet, mat och sömn.

Det är inte svårt, och det är inga hemligheter. De flesta vet om det, men de flesta ignorerar dem. Majoriteten förstår inte vikten med att komma med en "laddad kropp". Du åker inte till gocart banan utan bensin, eller golfbanan utan bollar. Men du kan utan problem åka och träna med tom kropp. 

 

# Därför vill jag lägga en enorm vikt på hur viktigt det är att komma väl förberedd till anläggningen. Att uppskatta en energi mängd är inte svårt. Gemenman förbrukar runt 500 kcal i runda slängar. Se till att ge kropppen de där extra väl utvalda 500kcal den kommer att behöva, innan aktiviteten. Du måste själv hitta din din "sweetspot" om hur nära inpå passet det är lagom att äta det. Ingen kan uppnå en full rörelse på en full mage, därför vill vi gärna äta ngt lättsmält med hög närings densitet. Alltså, mat med mycket näring på liten volym.

# Sömn är en annan sak vi underskattar enormt. Det har nästan blivit en status idag att säga att vi sover lite. Riktiga dumheter. 9 av 10 du frågar vid ingången kommer svara att de har fått för lite sömn, det som gör svaret ännu dummare är att de vet om det, men gör inget åt det.

 Sömn är så otroligt viktigt. Har du inte tid att sova har du allvarligare problem. Felsök längre tillbaka i dina rutiner. Inte 1 timme innan sängdags.

Forskning har visat att vi är i behov av 6-8 timmars sömn per natt. Också har forskning visat att de behöver inte vara sammanhängande. Sömnskuld reglerar kroppen själv med att anpassa din aktivitets faktor. Undermedvetet gör du "lata" val med en släpande sömn. Precis som med dåliga matvanor, vi gör helt enkelt sämre val desto sämre förutsättningar vi utsätter oss för. Vi bildar en "ond cirkel".

 

 

Nu kommer vi till hjärnans respons av ett misshandlat beteende av våran fysiska del av kroppen. Inställning!

Det är inte ngt vi tänker på, men det är ofta ngt vi skyller på. Att vi inte orkar träna. Men, eller att faktiskt tränade men är irriterade över att det gick dåligt.

Det är här sammarbetet mellan kroppen och hjärnan drar åt olika håll. Vi är besvikna på oss själva för att vi inte tog oss till gymmet. Eller är vi besvikna på oss själva för att vi hade ett mindre bra pass. Hallå, vad förväntar vi oss? Ger vi inte kroppen rätta verktygen kan vi inte vara irriterade för att det inte blir som vi har tänkt! 
Att åka med inställningen om att köra ett pass utan dess like. Nya rekord och ett pannben som är hårdare än ett får. Då förväntar vi oss ett bra pass. Men sedan blir det ett såsarpass och vi har redan tagit ut vinsten i förskott. Då måste vi tvinga våran hjärna i andra banor. Att klargöra för oss själva att vi är nöjda med tanke på förutsättningar vi hade när vi åkte dit. Vi gjorde det bästa vi kunde med det bästa vi hade!
När vi har insett det, då har vi kommit väldigt långt. Vi kan inte bli arga på oss själva! Då försvinner de flestas princip med att träna. Dvs. att producera, endorfin, dopamin, och serotonin. Som gör oss glada och per automatik gör vi bättre val de resterande 23 under det kommande dygnet.

 

Det finns alltid undantag. Då vi har pass som är "outstanding" med de sämsta förutsättningarna. Men, då har du ätit ett större överskott tidigare dagar eller sovit efter behov utan att du kommer ihåg, eller har tänkt på det.

Det jag pratar om är "the big picture", träning i det långa loppet.

 

De vanligaste fraserna när du kliver in på din träningsanläggning och möter en vän eller ngn du känner ytligt är, "Tja, allt bra?", 5 av 10 gånger får du svaret, "ja, själv da?", du svarar av ren reflex, " tack bara bra". Artighetsfras, meningslös, förmodligen känner du inte personen så väl så att den blottar hur hen egentligen mår.

4 av 10 gånger får du svaret, "nja, trött", "själv da?".

Den sista tiondelen svarar med hjärtat och berättar hur hen faktiskt mår. Det är formodligen den gruppen som har hunnit känt efter, hittat samspelet mellan hjärnan och är förbered på ett träningspass och kommer göra de bästa med de förutsättningar de har. Det är medvetna om vad de har att göra med under den närmaste timmen.
De kommer också gå därifrån trötta, men nöjda!

 

---

Summering;
 Kroppen ljuger aldrig. Den använder de redskap du ger den. Hjärnan kan vara trixigare, den är smart, den drar dina beslut efter kroppens tillgång på energi. 
 Äter vi dåligt, gör vi också dåliga val. Stanna upp, bryt den onda cirkeln! Låt dig inte luras av hjärnans latsmarta val. Hitta dina svaga punkter (för de har vi alla), forcera dina handlingar så du inte kliver i hjärnans fällor. Sätt dig inte inte i situationer då vi vet att vi blir svaga.

 

Om du inte lever efter sunda principer. Det är fine! Vi är bara människor och vi har sämre och bättre perioder i livet. Det gäller bara att inse och acceptera det utan att bygga upp en inre stress!

 

På aterseende

 

 

 

 

Istället för att använda ord som "motivation eller inspiration" så tänkte jag att jag skulle bryta ner de tillbarn nivå. 

 

Hur viktigt är det att engagera sig i sin träning utanför den faktiska fysiska traningen? Det skiljer säkert en hel del från person. Men så här fungerar jag.

 

Att gå och träna varje dag kan se ut som ett lätt beslut, oftast är det just det vi ser när vi är på gymmet manniskor som är där och tränar. Oftast är det också vädligt mycket människor där. Gymmen är fulla stora delar av de populära tiderna. Hur hittar alla anledningar att gå till gymmet tänker jag? 
Det är lätt att generalisera hela biten "alla är jue där". 

Det jag inte vet, är varför varje individ tränar?!

Jag skulle vilja att det flög en liten bubbla ovanför varje utövare på gymmet där det stod varför jusst hon eller han är där idag? Bara en enkel text med lite stöd ord. Igår tillexempel, skulle det varit "ledig dag. starkare ben. vigare. stora vader" i min bubbla ovanför mig. Det var de anledningarna som fick mig att trana igar.

Som ni ser så är det bara ytliga anledningar, precis likadant som det är för en fotbollsspelare att träna för att vinna serien eller en utovare som vill forma kroppen. Det är anledningar att gå och träna för stunden. Ibland tränar jag på kvällen endast för att träffa folk och socialisera. Haha, stackars sate som springer på mig när jag i det "modet". Han/hon får absolut inget vettigt gjort :)

 

Vad är då mina inre anledningar till varför jag är en återkommande kund? Vad är det som stärker dragkraften till träning? Vad är det som är så kul med att brutalt utmatta sig sjalv så det värker i hela kroppen, ibland till och med dagar efteråt? 

Jag ställer fråga till mig själv för att "plocka" fram den där undermedvetna inre anledningen, jag menar, yttre anledningar kommer och går.

 

Efter många års funderingar, har jag kunnat satta fingret på varför, den här är inte lätt att dra ur sig. Men alla mina yttre faktorer/anledningar har haft en gemensam nämnare. Här kommer definitionen på 2 av mina inre anledningar;

"Jag bokstavligen älskar att ta i så jävla mycket, oavsett vad det är, eller vad jag gör. Det som stimulerar min hjärna och forcerar den att tvinga ut positiva hormoner är känslan under och efter jag tar i så mycket att locket slår till för örat, ögonvitorna blir rödsprängda, benen viker sig, armarna krampar, huvudet kanns som ett röd blinkade tomat, spegeln blir till och med rädd för mitt ansiktsutryck. Både skelettmuskulaturen och hjärtmuskelns över ansträngning stimulerar mig"

 

Det har blivit sedan 13 års ålder en drog. Nagot som jag inte kan vara utan. När jag är i det tillståndet efter ett lyckat pass är jag bara sa jävla lycklig och känner mig "hög" på livet. 

Om jag ska sammanfatta det lite mer ändå, skulle jag svara;

"Hjärnans tillstånd efter fysiskutmattning, låga nivåer av kortisol, adrenlin (kamp och stressframkallande) och hög produktions nivå av dopamin, endorfin, serotonin och oxytocin (våra egna må-bra/lycko hormoner) "

 

 

På återseende!

Det har blivit en fluga i min generation att namnge ett specielt satt att ata. Det finns oandligt med olika typer av dieter. Och alla dessa har sitt egna lilla fina nischade namn.
Oftast ar namnet associerat till typ av diet, eller ocksa bar dieten nagon kandisprofils namn. Hursomhaver tycker jag att det ar kul och larorikt att se hur andra ater och hur andra tanker.

 

Jag har ocksa en diet :) LÄB. Lagom Är Bäst, kallar jag den :D

 

LÄB specifikation;

Min diet gar ut pa att anvanda det sunda fornuftet nar det galler val av produkter att konsumera, samt att anvanda andamalets behov for att valja mangd och typ.

Det ar piece of cake.
Sunt fornuft nar jag handlar. Det behovs ingen personal shopper for att valja "bra" mat. Vi alla vet ungefar pa ett hum om vad som ar bra mat och vad som ar mindre bra mat. Mindre bra mat deffinerar jag som dalig kvalite eller har daliga egenskaper, sa som, godis, glass, chips etc. Alltsa hamnar absolut inte all mat med hog naringsdensitet i den kategorin. Kom i hag att jag jagar verkligen inte en viktreducerat kost. Jag ater for att kunna trana, inte trana for att kunna ata. Jag brukar inte utesluta mindre mat. Men valjer mina tillfallen och ater en mindre mangd av de.

"jag ater inte allt som ar gott, men jag ser till att allt jag ater ar gott", det ar min slogan som jag oftast anvander for att forklara hur mina maltider ser ut. Med det menar jag alltsa; Jag kan inte ata allt som ar gott. Utbudet ar for stort och for latt tillgangligt. Allt vanligare blir det lattare och billigare att ata mindra bra mat. Det ar dar vi skjuter oss i foten. Iom att efterfragan okar pa snabb/billig/samre mat okar ocksa dess produktion och indirekt sanks priserna.

Men, jag ser till att allt av det jag stoppar i mig ar gott. Jag ater alltsa inget som jag inte tycker om. Det vorre att ga emot mina principer. Jag ater bra for att ma bra. Hur skulle jag ma om jag tvingade i mig ngt jag inte tyckte om? blaa.

Pa aterseende!

 

 

 

Fredag, det betyder helg inom rackhall.

 

Hur mycket uppskattas egentligen inte fredag i vart fina land? Det ar ett skont "flow" over denna dag. Iallafall inom mitt yrke. Kanslan och harmonin ar pa topp och allt gar bara lite lattare.

Helgen kommer bli super.
Inkluderar nagra tillfallen med harda traningspass. Innan varje helg brukar jag "preppa" lite extra med naring och somn. Sova lite langre, ata lite mer helt enkelt. Traningstillfallen som blir av pa helgerna vager nog tyngst av mina pass. De som blir av i veckan ar bara en "bonus". Brukar ta tillfalle i akt och peta med lite smasaker. Nacke, vader, underarmar, trapezius etc.

Kvallspass efter arbetstid ar batterierna inte lika fulladdade som en lordag formiddag, right?
Jag brukar anvanda en liknelse for att jomfora kroppens energikalla. Antingen jamfor jag den med en bil och dess bensin som drivmedel. Eller ocksa ett laddbart batteri.

Nar jag vaknar pa morgonen ar jag nyladdad och blir ganska snabbt nytankad (frukost). Desto senare in pa eftermiddagen vi kommer, tar sakta batteriet slut. Desto narmare vi kommer varan "sweetspot", desto trottare blir vi. Med sweetspot menar jag tiden/uppfattningen vi har lart var hjarna att vi ska sattas pa laddning igen (ga och lagga sig).
Vad jag menar alltsa, det jag gor pa morgonen har oftast en tendens till att bli av. Manniskan gillar rutiner och foredrar att gora dem pa ett nyladdat batteri eller en nytankad bil. Efter en natts somn och en lagom maltid.
Nu ingar inte frukost i alla morgon rutiner hos folk. Har du inte frukost som morgonrutin betyder det med all sakerlighet att du "star" dig fortfarande pa gardagens meny. Kanske du ater sista malet ganska sent. Eller gillar din kropp storre maltider vid farre tillfallen, gar in under alla dessa rubriks dieter som "perdiodiskfasta".

Pa aterseende

Finns det nagot liknande fall? Vad jag menar ar produkten utav att jogga.

 

Det tar mycket energi, men ger sa betydligt mer tillbaka. Ibland ifragasatter jag mig sjalv, var sitter "ruset" i att jogga, vad ar det som driver en till att utsatta sig for denna otroligt anstrangade aktivitet?

 

Som alltid vill jag felsoka, eller kanske skulle saga, ga till botten med det. Jag backar bandet och slar runt faktorerna ekvationen och borjar med produkten.
Kanslan av att slutfora en ofrivillig, plannerad joggingtur med alla odds mot sig ar helt oslagbar. Finns det ngn drog pa gatan som kan jamforas med kanslan efter ett extremt hart jogging pass. Och nar det desutom tar imot att ge sig av?
Jag kan jamfora det med de forsta 10 min efter jag har druckit alkohol, nar allt bara faller pa plats och jag ar i stortsett bekymmerslos. Min hjarna sitter dar i samma sits som efter en joggingtur.

 

Det ar alltsa det som "triggar" mig till att jogga.

 

 

Manga forstar inte lopare, joggare, hur de kan springa uttomhus eller inne pa band. Hur manga ganger har du inte hort, "nej jag kan inte springa, det ar sa trakigt". Ja visst fan ar det trakigt, ingen (med regel utan undantag) tycker det ar roligt att lopa.

 

Den som sager att det ar roligt att jogga ljuger fan. Jag ligger i vilket fall inte dubbelvikt av garv mellan stegen.  Jag springer heller inte och ler eller njuter, kanske en aning hatkarlek, men det ar vekligen inte bekvamt att utsatta sig sjalv for overanstrangning i denna grad (?).

For det ar jue trotts allt den nivan jag maste upp pa for att fa produkten. Alltsa in i den obekvama zonen som ger mig (lite) vark eller ett obehag i kroppen. Men vad jag vet, och anvander som argument mot mig sjalv for att forsatta satta ner foten i samma pressade hastighet ar att, "jag vet vad jag far efter".

 

Sa, det ar nog det jag "jagar" nar det kommer till lopning. All hogintensiv traning ger mig denna effekt. Hormonerna som produceras/utsondras vid hog puls ar sa jakla positiva.