Lite om resan!

Tänkte på det igår när jag skrev mitt blogginlägg.
Fick ett par pm om vintern och dess resa. Tänkte jag skulle skriva en liten story här om vart det är vi ska och vad det är vi ska göra...
 
Ehh... Ingen aning :)

Joda, lite aningar har jag. Lets go :)

Jag och brush kommer att göra resan tillsammans hela vägen. Under resans gång kommer det tillkomma ochj falla bort kamrater.
På juldagen klockan 15.00 lyfter mitt och Simons plan mot London. Det är ca 7 timmar senare efter Puttes flyg. Putte lyfter klockan 08.00 mot Londons flygplats.
I London möter vi upp förhoppningsvis en glad och lycklig Putte. 

Där kommer vi att stanna en natt på ett väl utvalt hotell. Vi kommer att tillbringa deras jul där. I sverige är vårat stora julevent på Julafton, alltså den 24 december. Men nästan överallt i världen är den stora dagen på just dagen, Juldagen.
Så vär där kommer vi att chilla innan långflighten som tar oss hela vägen till Sin City, alltså Las Vegas!
Som jag nämnde är hotellet väl utvalt med hänsyn till dess aktiviteter, faciliteter och restauranger.
En julmiddag i britisk anda, ett härligt, svettigt och utmattande träningspass står på agendan. Kanske inte i kronologisk ordning. Det är det som är det fina med en planlös semester, det finns inga ordningar, heller inga tider att passa samt framförallt inga måste. Kommer inte att sakna dessa punkter. 

Putte kommer till London ca 6h före oss. Anledningen är att biljetterna bokades vid olika tillfällen, den långa flighten spenderar vi ihop dock.
Han kommer att få stå för incheckningen och vi litar blint på honom att han fixar en grym upgradering till en glänsande svit iom. att vi blir tre personer, vilket de så klart inte är informerade om. Med en knackig story om försenat eller inställt flyg brukar de med glädje uppgradera eller ställa in en extra säng.
Några vettiga erfarenheter rikare har vi blivit iom allt resande. Att våga vara turist, vid incheckningarna pratar vi knackig engelska (vilket vi inte behöver direkt att engegera oss för att göra :) låtsas som att det är första gången utanför sveriges gränser. Ja helt enkelt ser helt vildsna och osäkra ut. Då brukar vi bli väl omhändertagna.
 
 
Gillar de stora hotellen bättre än de mindre. Fördelarna med att välja större kedjor är att personalen inte är lila skyldiga att "hålla igen". De delar gladerligen ut uppgraderingar för att leva upp till hotelets policy och riktlinjer.
Samt att faciliteterna som gym och spa brukar vara väl omhändertagna. Fruktkorgar, och fuktiga handukar doppade i kalla mint bad brukar inte vara ovanligt på hälsoavdelningarna.
Samt frukost och wifi brukar heller inte vara ett problem.
 
 
Nog om London och dess vistelse. 
Vi lämnar brittiskt terratorium klockan 09.00 lokal tid dagen efter. Alltså den 26 December. Hoppas på en smidig incheckning med anslutande säten. Så vi slipper skrikande barn som gärna hoppar i knäna eller kryper under stolarana för aluta toalettbesök.
Jag och Simon brukar bli några centimeter högre (läs står på tårna) vid baggageincheckningsdiskarna, för att sedan med en knackig osäker röst be om större benutrymmme. I samma mening slänger vi in att vi gärna tar platserna vid vingarna där nödutgångarna är, för det är bland de första gångerna vi flyger stora flygmaskiner. Ibland blir det vinst, ibland blir det mer än så. Har hänt att de redan är reserverade, men det finns gott om platser "en trappa upp", där placerar de oss gärna oss sålänge det inte kommer ngn med fet plånbok som betalar för att sitta där!

Vi landar två sömntabletter och en halvliter grädde senare i Las Vegas. Sömntabletterna brukar jag ta för att motverka rastlöshet. Grädden för att inte bli hungrig eller törstig. Håller mig borta från den "tillsatsrika" maten de serverar samt minimerar toalettbesök. En bra resa är när jag somnar innan flyget tar av. Och vaknar när framhjulet slår i backen vid ankomst.
I detta "mode" när kroppen vaknar till är oftast knoppen någon timme senare med tillvaknandet och då är det extra viktigt att kolla noga på sätet efter den stumma röven har lyft sig från stolen.
Haha, märker att jag är bra exalterad på att åka nu när jag går igenom sådana detaljer :)
 
Hur som helst. Väl framme i Las Vegas, med stora steg mot gaten hör jag redan nu de härliga enarmadebanditernas ljud "ring ding ring ding dinge ding, JACKPOOOOOT". Underar känsla. Det är vid den här tiden vi inser att när vi väl har passerat tullen och tar de första kliven utanför svängdörrarna kommer vi inte få en snyting av en grå himmel, en tråkig temperatur runt 1-5 grader celcius, lätt regn och en dust av avgaser. Vi kommer istället få en smekning av en stekande sol som bara finns på ökenmark, gröna gräsplättar, höga och rena kantstenar som skiljer vägarna mot trotoarerna, tydliga skyltar som inte går att ta fel på (ibland tror man att de är ironiska). Underbart!

Våra blickar kommer villt scanna av området för sökandet av två glada männ med partyhattar, nyköppta t-shirtar där det förmodligen kommer stå " we love LV" eller  "i bought this crap, but I got a free t-shirt". 
Det är Jugga och Kenta jag pratar om. Låter som två maffiosobossar. Men det är två sköningar!
Hittar inte våra ögon det vi scannar efter så möter vi de med all säkerthet i baren på vårat hotell, med en öl i ena handen och en drink i den andra. Eller Kenta iallafall, Jugga står nog bara ett par meter bort, svettig vid ett av black jack borden. Haha Underbart :D

Om inte Kenta och Jugga har hunnit blivit vräkta från vårat högtolleranta hotell kommer vi att försöka få ett anslutande rum, eller ett närliggande iallfall. Då har vi lite koll på varandra, vilket nästan är ett krav när 5st ungkarlar spenderar så här långa perioder på världens största lekplats för vuxna!

Några dagar senare. Den 28 December kommer Henkan ner. Då är vi 6st som ska försöka göra oss ekonomiskt oberoende för resten av våra liv.
 Så här kan en tyspisk nyårsafton se ut i Las Vegas, ett sammanfogat synkroniserat himlaspel längs med strippen. 
Förra gången vi firade nyår här stängde de av hela "huvudgatan" så att alla 500 000 människor kunde få plats och tillsammans ha en stor folkfest på gatan. Sagolikt!
 
Nyårsmiddagen tänkte jag försöka organisera ihop ett långbord på ett brazilian SteakHouse som ligger i Ceasars Palace lokaler. Det är som ni kanske vet omöjligt att boka ett bord i staterna. De gillar att köa. Det är lixm inte konstigt att köa i några timmar för ett bord eller för en pryl.
 
I Vegas stannar vi alla till den 2 Januari. Därifrån kastar vi oss ut i öknen i en sjusittsig van. Med Los Angeles som riktmärke. Förhoppningsvis kommer vi dit innan den 6 januari. För därifrån går våran nästa obligatorisk tid att passa. Flyget mot Honolulu, Hawaii!

Nu vet ni ungefär lika mycket som vi vet! Kommer med all säkerhet inte bli som vi har tänkt oss. 
 
På återseende!