Det ar vanligt att vi tror att vi har koll pa vara val nar det kommer till beslut som mat och traning. Men, vi gor ofta besluten med en undermedveten baktanke. Utan att vi tanker pa det.
Jag, du och alla andra har svagpunkter nar det kommer till exempel val av mat. Muppig som jag ar vill jag oftast tanka utanfor boxen och ga till botten med kroppens reaktioner och beteenden.
Att vi gor daliga val pa tom mage ar inte bara en klyscha. Jag trodde att jag hade mer koll pa mina handlingar under ett underskott an vad jag igentligen hade. Nar jag sager underskott menar jag inte en diet med ett plannerat dagligt underskott. Men principen galler forstas dar med.
Det har "tillstandet" borjade jag kartlagga nar jag jobbade med 7-4 tider med plannerad lunch klockan 11. Jag at mitt forsta mal klockan sex pa morgonen, mitt andra plannerade mal var klockan 11 pa formiddagen, malen efter lunchen blev valdigt beroende pa hur lunchen sag ut.
Beroende pa storlek av frukost baserades mitt val av lunch. Det blev ofta en kass lunch pa onsdagar, da vi hade som mest att gora, vilket resluterade i en dominoeffekt som gick folje parallelt langs med hela dagen.
Stor frukost, battre val av lunch. Mindre frukost, samre val av lunch. Utebliven frukost, katastrofalt val av lunch.
Jag borjade laborerar med dessa nivaer av insulin och blodsocker och hittade ett samband. Desto lagre blodsockret (energi) sjonk, desto storre blev efterfragan av insulin (hormon) i min hjarna. Min hjarna ville per automatik kompensera upp dessa nivaer med ett riktigt socker/fettrkikt mal. Indirekt blev det ofta prefab eller snabbmat. Snabbt och latt tillgangligt.
Iochmed att utsondringen av insulin inte sker pa nagra sekunder han jag "slafsa" i mig bra mycket mer an vad vad jag behovde. Nar bukspotkorteln svarade och utsondrade den mangd insulin for att kompensera detta hoga blodsocker blev mina muskelglykogen depaer snabbt fulla och overskottet blev tvunget att lagras i andra celler, fettceller.
Muskelglykogen depaer star redo att anvandas (oxideras) medans det ar en "storre" process att oxidera den lagrade energin ur mina fettceller.
Vi tanker oss socker/insulintermometern (gar hand i hand) som en skala fran ett till tio. I mitt fall ar den pa 1(lagst) ca 2 ganger om dagen. Nar jag vaknar, samt efter fysisk aktivitet. Pa morgonen med anledning av att det ar flertal timmar efter sista mal mat. Efter traning i och med att de flesta depaer/reserver ar tomma. Darfor ar det viktgt att jag har BRA mat i kylskapet hemma och att jag har en shake eller ett mal redo efter traning.
Summan av kardemumman blev att ett mindre lagom mal innan klockan 11.00 blev perfekt for mig, vi kan latsas att termometern han ga ner pa fem. Mina insulin socker/insulinnivaer han altsa inte ga till botten, och hjarnan skapade inte furktansvarda "cravings". Jag triggade min buksportkortel alltsa lagom vilket resulterade i ett stabilt matintag (lagre tempo vid intag samt battre val). Nar klockan sedan slog elva var aterigen termometern pa ca 5
och dominoeffekten trader aven in har (dock i en positiv klang). Battre val och battre mangd.
Jag vill fortydliga att denna princip galler for de flesta, alla med frisk kropp (dvs. ej diabetiker) men kan variera krafitigt. Det finns manga faktorer som spelar in, insulin kanslighet, dagsrutiner etc. Men fungerar i mitt fall under dessa forhallanden med mina rutiner och matvanor.
Slutsats
Jag forsoker att inte (ibland oundvikligt, vi ar bara manniskor) satta mig sjalv i situationer da min termometer snuddar pa 1. Dvs sockernivaerna (energi) ar pa botten vilket ocksa innebar att hormonet insulin inte har nagon energi att hantera och gar ocksa ner pa sparlaga. Hjarnan vill ha en stabil niva av insulin och hjarnan utsondrar signaler att insulinet maste upp. Hjarnan ar inte dum och vet vad det ar som hojer sin "underhuggare insulin", socker. Vi blir undermedvetet puttade i en riktning mot sockerrika val. Efterfragan blir hog och vi intar maten snabbare an vad insulinet svarar, indirekt leder till overskott och lagring i andra celler (fettceller).
Jag forsoker att inte (ibland oundvikligt, vi ar bara manniskor) satta mig sjalv i situationer da min termometer snuddar pa 1. Dvs sockernivaerna (energi) ar pa botten vilket ocksa innebar att hormonet insulin inte har nagon energi att hantera och gar ocksa ner pa sparlaga. Hjarnan vill ha en stabil niva av insulin och hjarnan utsondrar signaler att insulinet maste upp. Hjarnan ar inte dum och vet vad det ar som hojer sin "underhuggare insulin", socker. Vi blir undermedvetet puttade i en riktning mot sockerrika val. Efterfragan blir hog och vi intar maten snabbare an vad insulinet svarar, indirekt leder till overskott och lagring i andra celler (fettceller).
Med regler kommer ocksa undantag
Dessa principer foljer jag med atanke om vad jag ska gora och nar jag ska gora vad. En arbetsdag passar det mig bra. Men har jag andra planer, ett langdisans lopp eller en hard dag av arbete eller en sasig dag av inget vettigt alls sa frangar jag denna princip och anpassar mig efter behov. Maste se till syftet oavsett vad du gor!
Dessa principer foljer jag med atanke om vad jag ska gora och nar jag ska gora vad. En arbetsdag passar det mig bra. Men har jag andra planer, ett langdisans lopp eller en hard dag av arbete eller en sasig dag av inget vettigt alls sa frangar jag denna princip och anpassar mig efter behov. Maste se till syftet oavsett vad du gor!
Pa aterseende